Aftonbladet – 21 augusti 1866, sida 2

och intresse för skarpskytterörelsen äro bekanta; vid sednaste riksdag uttalade han sig med värma och sjelfständighet emot kon8kriptionsförslaget, men för ökad öfning för hela beväringen samt införandet af en lagligen ordnad fullstänlig folkväpning. Baron Bildt har ett så vidt fält för sin verksamhet såsom öfverståthållare i hufvudstaden och såsom ordförande i dess kommunalstyrelse m. m., att vi icke tro det han på något sätt vidare åtrår riksdagsmannaskapet, hvilket utgjorde den stege, hvarpå han klättrat upp till utmärkelse och gunst, men ät hvilket han på sista tiden egnat föga intresse och uppmärksamhet. F. d. statsrådet Fähreus är en gammal ärans man, hvilkens insigter och erfarenhet påkalla vördnad och som utan tvifvel skulle vara en prydnad för första kammaren, såvida icke i hans egna ögon hans långt framskridsa ålder lägger hinder i vägen derför. I sådant fall skulle utan tvifvel kommarrättsrådet Kinmansson, som genom insigter, humanitet och talang hör till de mera framstående inom vår embetsmannaverld, vara en ganska lämplig kandicat. Resultatet af dessa betraktelser blir, såsom man ken finna, att bland de flera personer som blifvit ifrågasatta, man skulle ha största anledning att söka förena sig om följande: friherre De Geer, grefve C. M. Björnstjerna, bankdirektören Wallenberg samt f. d. statsrådet Fåhreus eller kammarrättsrådet Kinmansson.