Aftonbladet – 20 augusti 1866, sida 3

delaktig som möjligt. Att således med de nu uppgifna fakta för ögonen såsom några banker fortfarande inskränka uppoch af. skrifningsräntan till 2 4, antyder att man är alldeles likgiltig om denna vigtiga rörelsegren af bankverksamheten. I afseende på inlåningsräntan förekomma inga anmärknin. svärda förändringar. Vexeldiskonto och utlåningsränta hafva i några fall blifvit förhöjda. Både uppoch utlåningsräntan bära vittne om att bankstyrelserna sökt undvika ränteförhöjningar. Vi återgifva endast de räntesatser, som för mer än halfva qvartalet blifvit tillämpade. Den 30:de sistl. Juni hade i förhållande till de utelöpande banksedlarne ej mindre än fem af de enskilda bankerna nog svaga riksmyntskassor och det vill synas som om en bank alltför mycket litat på sitt aflägsna läge från den större rörelsens brännpunkter. Ökad erfarenhet måste bringa snar rättelse uti ett dylikt missförhållande. Hvad banksedeleirkulationen uti sin helhet beträffar, så hänvisa vi till nedanstående högst intressanta siffror. Om man från de enligt tabellen utelöpande enskilda banksedlarne drager: dels de i andra banker inneliggande dylika banksedlar, dels bankernas riksmyntskassor och i riksbanken innestående, vid anfordran tillgängliga behållningar, så finner man, att i allmänna rörelsen utelöpande banksedlar, för hvilk? säkerhet finnes, dels i grundfondshypoteker och dels i kreditivsäkerheter, utgjorde Den 31 Mars 1866............ rdr 20,361,450. Den 30 Juni 1866... oe 18,768,715. En minskning af 1,592,735 rdr har således under qvartalet egt rum. Riksbankens utelöpande banksedlar utgjorde Den 31 Mars 1866. ... rdr 26,153,760. Den 30 Juni 1866. on 9 25,458,200. hvadan en minskni 695,560 rdr äfven här yppat sig. Hela minskningen af banksedelcirkulationen utgjorde således 2,288,295 rdr på tre månader. Anskönt beloppet af riksbankens utelöpande banksedlar är betydligt större än de enskilda bankernas, har dock minskningen af riksbankens utelöpande sedlar under andra qvartalet varit vida mindre än minskningen af de enskilda bankernas. Den totala minskningen af banksedelcirkulationen bevisar att allmänna rörelsen icke behöft eller kunnat använda så mycket banksedlar för sina liqvider under andra qvartalet som under det första, eller med andra ord att liqviderna varit mycket begränsade. Vi hafva många gårger fästat uppmärksamheten på att bankerna icke kunna utgifva och hålla utelöpande ett större belopp banksedlar än allmänna rörelsen erfordrar, och beviset för denna sats ligger deruti, att så snärt rörelsen är mindre, minskas ovilkorlisen de utelöpande banksedlarne. Man säger vanligen att bankerna indraga sina banksedlar och att detta vållar allmänna rörelsens beryck. Här är en förblandning af orsak och verkan. Orsaken är allmänna rörelsens minskning och denna orsak har till verkan ett minskadt behof af liqvidationsmedel och öljaktligen en minskning i totalbeloppet af 1telöpande banksedlar. Vore det tvärtom eller att det berodde på bankerna att öka sina utelöpande banksedlar för att underätta rörelsen, skulle de ofelbart gerna besagna denna utväg att på en gång underätta allmänna rörelsen och förskaffa sig jelfva en ökad inkomst. Men en stor bankedelcirkulation kan omöjligen uppkomma senom annat än en mycket liflig rörelse och leraf följande otaliga liqvider. Banksedlar iro, der rörelsen är fri, helt enkelt ett lividationsmedel, hvars qvantitet stiger och aller med behofvet af detta medel. Denna aturliga förändring uti banksedelcirkulaionen har man betecknat säsom tillkonstad af bankstyrelserna, och man förmenar tt banker äro i stånd att uppdrifva eller edtrycka allmänna rörelsen efter behag. ;ankerna äro så långt ifrån att kunna åstad-: omma något dylikt som de tvärtom äro il: lla afseenden beroende af allmänna rörel-: ens ställning. Det är lika oförståndigt att! landra de enskilda bankerna för den be-l: ryckta penningställningen som att förebrå!l f f arometrarne att det är dåligt bergningsäder. En betryckt affärsställning underittas icke genom annat än sådan tillök