Aftonbladet – 18 augusti 1866, sida 2

sväljande de tårar som ville tränga sig fram i hennes vackra ögon och droppa ned i den lilla kappsäck hon så nätt packade. Och bredvid henne, på golfvet satt hennes nu tvååriga lilla son och för honom hade Aimee alltid ett gladt småleende och ett vänligt ord. Hennes enda tjenarinna, em qvinna, gammal nog att ej sakna menniskokännedom, älskade henne och litade på henne. Aimee hade sagt att hennes man var illa sjuk och Martha kände tillräckligt af familjens historia för att veta att Aimee ej ännu var erkänd som hans hustru. Men hon gillade fullkomligt sin matmoders beslut att resa till honom, hvar han än månde vara. Försigtighet har sitt ursprung i någon slags uppfostran, och Aime bade således inga varningar eller afrådande föreställningar att befara; Martha bad blott att gossen skulle blifva qvarlemnad. Han var sådant sällskap i ensamheten, sade hon, och skulle bara trötta sin mor under resan, och kanske hans far var så sjuk att han ej fick se honom. Hvarpå Aim6e svarade: Godt sällskap för dig, men bättre för mig. En mor blir aldrig trött af sitt eget barn? (hvilket icke var sannt, men deri låg dock sanning nog för att både matmoder och tjenarinna skulle tro derpå), ?och ommonsieur skulle-ha lust för någonting, vore det väl att höra sitt barns joller. Aimbe inväntade således diligensen till London vid närmaste korsväg, åtföljd af Martha, som skulle se hennes affärd och som hjelpte in i vagnen det muntra, lifliga barnet, hvilket skrek högt af glädje, så fort han fick se hästarne. I London fanns en boutique de lingerie?, med hvars franska företöndarinpa Aimåe gjort bekantskap då hon, som de engelska barnens bonne, vistades i hufvutistaden. Dit begaf bon sig nu för att