HUSTRUR OCH DÖTTRAR ELLER MOLLY GIOBSON. Roman af mrs GASKELL. Och under tiden var bon redan på vägen till Hamley Hall, den unga, mörkögda qvinnan, som han fruktade så mycket, ej för att uppsöka honom, men för att finna hans döde son, som hon ännu trodde vara i lifvet, vara hennes make. Hon visste väl att hon bandlade tvärtemot hans önskan, men han var ju sjuk, illa sjuk, som den främmande flican skrifvit, och Aimbe hade vårdat sina gamla föräldrar och visste hvad sjukdom ville säga. Den franske doktorn hade sagt att hon var en förträfflig sjuksköterska, och äfven om hon varit motsatsen, var icke han hennes make — hennes allt i denna verlden? Och var icke hennes , plats vid hans sjukbädd? Hön skulle vårda honom och han skulle återfå helsan, ty sjelf frisk och full af lifskreft, föll det henne aldrig in att döden kunde komma och röfva bort den hon så älskade; Osborne hade dessutom aldrig oroat henne med någon ängslan öfver sin helsa, eller ens talat om att den var vacklande. Utan att ens tänka så mycket öfver seken, som vi antagit, började Åimee derföre göra sina förbedelser till resan, modigt ) Se A. B. n:r 14—21, 2—27, 20—33, 35—38, 40—43, 46. 48, 50, 52, 56,58, 60—63, GG, 68, 70 (B)—73, 75, 76, 78. 81 (B), 83, 86,88 (B), 92 (B), 96 (B), 97, 99, 100 CB), 101, 103.105 (B), 106, 108, 110. 112, 114 ZPI.117, IAN AR, 192, 125 (B), 127—130, 133, 135, 143, 145, 148, 449, 152, 154, 155.157, 161, 166, 167, 171—173, 176, 178, 180, 181, 183, 185, 185, 188 och 189