— Skylandet af höstsäd. Under en så svår bergningstid som den närvarande torde det ej vara ur vägen erinra jordbrukare om ett skylningssätt, som för ett tiotal af är sedan i Westmanland inrättades af arkitekten P. J. Ekman samt är beskrifvet i Westman lands landthushållnings tidskrift, äfvensom i en särskild liten skrift: Om torkning af säd, tryckt i Stockholm 1859 hos Östlund Berling och försedd med planscher. Dessa s. k. täckta skylar bildas på det sätt, att omkring den i jorden nedsatta stören fastställas 16 å 20 kärfvar. Till tak öfver desamma hopbindas en vid roten väl jemnad kärfve mycket hårdt, så långt upp vid toppen som möjligt för sammanhållningen. Denna kärfve vändes derefter ut och in samt sättes sålunda på störspetsen och nedtryckes samt ordnas till ett rundt tak öfver 1 stående kärfvarne. För att slutligen nindra regn att intränga omkring stören, sättes på störspetsen en liten, på vanligt ätt gjord hatt af slagtröskad halm, ej större in att man med begge händerna kan omatta den fullkomligt. Dessa små hattar kunna användas flera år, om de vid inköringen tagas i förvar. Genom dessa takkärffar, hvilkas ax stå vå hufvudet på de andra kärfvarnes, blir xrummet i skylen löst och luftigt, så att orkningen underlättas och går fortare äni ranliga hattskylar. Dylika skylar genast efter skärningen iopsatta och då ganska fuktiga, hafva kunat stå ute under mycket regnig tid, till värmare medlet af November, och vid inkörningen hafva kornen ändock befunnit ullkomligt skyltorra, halmen ljus och vacer samt intet tecken till unkenhet förmärkts. (D. A.) EE