Aftonbladet – 17 augusti 1866, sida 2

— Norska teatersällskapet. I går afto uppträdde för första gången å Kongl. dra matiska teatern det norska sällskap, son kallar sig Christiania Folketheaters Per sonal?. Till undvikande af missförstånc skynda vi oss att nämna, att här icke ä fråga om personalen vid den egentliga tea tern i Christiania, utan en helt ung trupp som bildat sig för omkring ett år sedan någon kort tid spelade på en mindre teate i Kristiania och sedermera uppträdt i åt skilliga landsortsstäder. Detta sällskap: prestationer äro emellertid ganska aktnings värda och de mottogos af publiken i gå! afton med lifligt bifall. Språket synte: icke utgöra något hinder för att kunna följs med och sentera spelet, ehuru nästan alle sujetterna talade den bergensiska dialekten hvars uttal för svenska öron nästan allde les liknar danskan, och är mindre lätt att förstå, än de östoch nordländska dialek terna. Alla de tre pjeser, som här gåfvos, vorc nyheter för vår publik. Det första stycket, Bn Börneforlovelse?, visade att det franska Justspelet icke är sällskapets starka sida, den ledighet, elegans och lätta kon. versation, som dertill erfordrag, torde man också icke kunna fordra af ett så nybildadt sällskap med så ringa skola. Ett norskt sångspel, ?En gammel Fordring?, gjorde, ehuru i sig sjelf en obetydlighet, mycken lycka, isynnerhet genom fröken Svendsens spel såsom en pryd husmamsell, och Riis bekanta dramatiska idyll Till Steters? framkallade stormande bifall, mest genom fröken Baldanis friska och lifliga spel såsom väterpiga. De i stycket inlagda sängnumen applåderades lifligt, iggpanerhet den sång, hvarmedelst en norsk Budent söker väcka en norsk bondgosses känslor för det vorska fosterlandet och derigenom förmå