Aftonbladet – 17 augusti 1866, sida 2

(Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 10 Augusti. Som man på förhand kunde veta, framkom den nya skolkommissionen ej, under de förhållanden vi i nästföregående bref sökt att skildra, med förslag till någon radikal förändring. Det kunde man sluta redan af kommissionens sammansättning. Utom ordföranden, expeditionschefen i undervisningsdepartementet, uppfinnaren af de kombinerade lärda och realskolorna, f. d. skolföreståndaren Hartvig Nissen, består den nemligen af tre rektorer och en öfverlärare, realkandidat J. A. Bonnevier. Af de tre rektorerna står en, C. Miller, i spetsen för en af landets tre oblandade latinskolor och måste säledes ex officio förfäkta, att de humanistiska studierna ej alldeles utträngas ur skolundervisningen; han har dessutom liksom den ena af de två andra rektorerna, Hammer, sjelf ledt latinundervisningen i sin skolas högre klasser. Den tredje rektorn, Steen, har tillförene uppträdt i afgjordt klassisk riktning, men på de sednare åren kommit i en något skef ställning, i det att angreppen i stortinget mot humanismen till stor del utgått från män tillhörande det politiska läger, hvars fana han plägar bära högt i kampen. För öfrigt har han flere gånger väckt förslag i representationen om fornnorska språkets upptagande bland undervisningsämnena. Det kunde således svårligen blifva fråga om, vare sig t. ex. alt återinföra latinskrifningen i dess förra omfång, eller å andra sidan att skaffa oss ?norska studenter?, d. v. 8. öppna tillträde till universitetet och dermed till statsembetena för säådane lärjungar, som med förbigående af de klassiska studierna förvärivat sig en grundligare, på realämnena och de nyare språken, särskildt modersmålet, stödd allmänbildning. Detta sistnämnda är något, som man på sista tiden dels under inflytelse af Knudsens ider och med en lika konfys som lidelsefull -motivering, dels med åberopande af män, hvilkas yttranden man ej kan undgå att tillmäta en viss betydelse, gång efter annan yrkat. Men skolkommissionen har ej vågat tillstyrka någon sådan radikal förändring, och det preliminära betänkande, som hon under 23 Nov. 1865 låtit tillställa den högre skolans funktionärer, och som, tillika med de hittills insända utlåtandena deröfver, under den närmaste framtiden skall offentliggöras i förstkommande häfte af ?Universitetsog Skoleannaler, utgår derför också från den förutsättningen: att den krets af läroämnen, hvarifrån skola och universitet i förening för nårvarande hemta det undervisningsmateriel, som hör till allmänbildningens lärokurs, ej bör undgå nägon väsentlig vare sig utvidgning eller inskränkning?, under det kommissionen derjemte erkänner, att vårt högre undervisningsväsendes nuvarande inrättning lemnar mycket rum för förbättringar, med hänsyn både till läroämnenas iobördes följd och undervisningsmaterielets hela anordning?. I det hufvudsakliga sammanfaller kommissionens förslag med den ordning hvilken, såsom förut nämndes, är 1848 lades till grund för de s. k. kombinerade lärda och realskolorna: först en gemensam kurs på 6 år — hvilken dock endast oegentligen kan så benämnas, emedan gemensamheten upphör efter de två första åren, då latinet inträder som valfritt ämne — och derefter, hvad kommissionen kallar, ett latingymnasium och ett realgymnasium. Den första af de föreslag.a förändringarne innebär således, att ?Feellesskolen? (den för alla gemensamma skvikursen) får flere år att förfoga öfver: i stället för 2 år fordrar man 6 (d. v. s. från 9:de till 15:de ålders året). Dessa 6 är skulle användas så, att man redan här kan afsluta undervisningen i några ämnen, nemligen biblisk historia, den dogmatiska delen af religionsundervisningen, tyska språket, geografi, öfversigten af medeltidens och nyare historien till franska revolutionen, geometri samt, för latingymnasiet, äfven naturhistoria och naturlära. Genom denna anordning?, menar kommissionen, skall skolan kunna betryggas mot farorna af öfveransträngning och skadlig splittring af lärjungens krafter och uppmärksamhet, hvilka eljest näppeligen kunna undgäs, om man vill tillfredsställa de anspråk på omfånget och beskaffenheten af skolans undervisning, som under vetenskapens och lifvets nuvarande utveckling svårligen kunna afvisas; och kmmissionen antager att de ämnen, som vid slutet af den gemensamma kursen utgå ur kretsen af skolans undervisningsämnen, dels då gjort det med dem afseddda gagn för bildningen, dels fortfarande skola under den följande undervisningen verka såsom bildningsmaterial, i det att de än tjena till hjelpmedel för den innehäll upptagas säsom elementer i densamma.? Den lärjunge, som vid den af kommissionen såsom normal upptagna åldern — vid femton år — lemnar Feellesskolen, har emellertid icke blott valet fritt mellan latinoch realgymnasiet, han kan åfven besluta sig för, bvad kommissionen definierar såsom antiogen en latinlinie eller en engelsk-linie, hvilka löpa jemnsides såväl genom Feelles-. skolens fyra sista år so.n upp igenom hela realgymnasiet. För öfrigt angå de föreslagna förändrinarne mest omfånget af de särskilda ämnena. ör några bland dem angifves omfånget ha blifvit inskränkt — något som emellertid nog är temligen illusoriskt — för andra åter skärpt till en grad, hvartill det skulle vara enren orimlighet att vilja uppdrifva dem i skolan. I Feellesskolens sista klass, det vill säga för 14 å 16 års gossar, skola således i engelska upplysningar om språkets och litteraturens historia meddelas på engelska språket?. Såvälide andialefvande språken, som särskildt i modersmålet, skulle enligt kommissionens förslag läggas så stor vigt på litteraturhistorien, att den ofelbart antingen fortsatta undervisningen, än till sitt väsentliga I — om den skall drifvas till någon nytta, således under motsvarande läsning af författarne — måste bli en riktig plåga för lär2 ll la AL Ann Ang man AA