Aftonbladet – 16 augusti 1866, sida 2

MM tig — Osborne Hamley och Marie Aimee Schever — församlings-kyrkan, prestens namn och allt — och bevittnad också. Ack, ack !? Han nedsjönk på närmaste stol och jemrade sig högt. Molly satte sig bredvid hönom och tog Rapperet, som hon ej behöfde läsa, för att förvissa sig om detta äktenskaps laglighet, ty hon hade aldrig tviflat å Osbornes ord. Sedan hon slutat läsa, hön hon ännu papperet i handen, väntande å att equiren skulle börja tala sammanhängande och begripligb ty han fortfor ätt tala vid sig sjelf i afbrutna meningar: Ja, ja, det kommer af kärfhet och häftighet! Hon var den enda som kunde — och sedan hon gick bort blef jag värre — värre, värre! — och se nu hvad det ledde till! Han var rädd för mig — ja — rädd. Det är sanningen — rädd, Och derföre teg han med allt detta, och sorg och bekymmer dödade honom — 0 min gosse, min gossel Nu vet jag bättre huru — men nu är det för sent — det är detta som är så bittert — för sent, för sent!? Han dolde ansigtet i händerna och vaggade fram och åter, sakta jämrande. Molly uthärdade icke längre. Här äro några ref också; får jag läsa dem ?? frågade hon i sin förtviflan öfver den samles. ösa sorg... ?Ja, läs dem, läs dem?, sade han. PIanske ni förstår dem bättre, Molly. . Jag begriper blott ett ord här och der. Jag lade lem der för att ni skulle genomse dem och äga mig hvad de innehålla.? ollys kännedom at nutidens franska var visserligen vida mindre än den hon hemtat ir Sullys memoirer, och hvarken stilen eler stafningen var i dessa bref den bästa. Men hon lyckades dock på temligen begrip