Aftonbladet – 15 augusti 1866, sida 2

Molly hade föresatt sig att blott besvara de frågor som gjordes, och det så knapphändigt som möjligt, Hon var redan mycket ond på sig sjelf för det hon omtalat hvad hon nu fann att hennes far velat förtiga. Just nu kom också Cyntia in. Hon säg trött ut och hennes ansigte hade ett bopplöst, likgiltigt uttryck som Molly genast märkte. Hon hade ej hört att Mohy kommit hem och hade således ingen aning derom förrän hon fick se henne i förmaket. Molly, älskling! Är du här? Du är så välkommen som blommor i Maj, ehuru du i varit borta i fyra och tjugu timmar. en allting är sig olikt här, när du icke är hemma! aOch sådana nyheter hon för med sig!4 sade mrs Gibson. Jag är verkligen glad att du skref till squiren i går, ty om du väntat till i dag — jag tyckte då att du hade alltför brådtom — så hade han kunnat tro att du brutit förlofningen af egennytliga skäl. Osborne Hamley har varit gift hela tiden, fast ingen visste af det och han har lemnat ett birn efter sig också. Var Osborne gift!4 utbrast Cyntia. Om någon såg ut som en ungkarl, så var det väl han. Stackars Osborne. Han, som var så fin och elegant — som såg så ung och barnslig ut! Ja, det var en gruflig falskhet och jag har svårt att förlåta honom den. Tänk bara om han nu visat en af er någon särdeles uppmärksamhet och ni hade förälskat er i honom! Jo, han kunde krossat ditt hjerta, eller också Mollys. Jag kan icke förlåta honom fast han är död, stackars gosse.x Men som han nu icke visad. någon af oss särdeles uppmärksamhet och ingen af oss förälskat eig i honom, beklagar jag blott