Aftonbladet – 14 augusti 1866, sida 3

dast väntar på det ögonblick, då de preus siska trupperna skola utrymma dessa trak ter, för att då gönkst bryta ut fdt de tysk-österrikiska byråkratien, så att kejsar statens bekymmer och svårigheter, såvid man kan förutse, ingalunda skulle vara slu tace med freden och ockupationens upphö rande. . Kommendanten i Ulm har vidtagit en åt gård som väckt stort uppseende i Berlin Enligt öfverenskommelse hade de weimar ska trupperna fått löfte att utan några för behåll HM återvända hem. Men kommen danten skall nu ieke desto mindre försök förmå sina trupper förpligta sig att icke vi dare tjena mot de sydtyska staterna: Mecklenburg Har äterkällat sitt sändeblät vid österrikiska hofvet och låtit honom ställe sina landsmän under ryska legationens be skydd. . Den artillerimateriel Österrike förlorat fälttåget mot Preussen, är till största deler redan etestt. Trettiofetm nya battefier ärt bildade. DONAUFURSTENDOMENA. Den rumäniska frågan är ännu icke fullt på det klara. Man skall i Bukarest motsätta sig vissa af de vilkor; Porten fästat vid sitt erkännånde af furst Karl. Bland annat vilja rumänerna icke tåla att Porten har en representation i Bukarest, ty denna skulle eniigt deras förmeagnde bli en medelpunkt för allehanda intriger. Dessutom fordra de att deras egen diplomatiska reöresentatior i utlandet skall foftfara, under iel Porten absolut vill öfvertaga representationen vid de olika europeiska hofven. NORD-AMERIKA. Förenta Staterna med sin allt mera sisande utveskling vck betydelse, skola, i rots af den hotande ställningen i Europa, illtjemt taga den allmävna uppmärksamhe:en i anspråk, isynnerhet så länge den nuvarande krisen fortfar, d. v. s. tilldess fråsan om negrernas ställning i samhället är ullt löst och tilldess de för fem år sedan itträdda staterna blifvit återförenade med orden och fullt inrangerade i unionsförattningen. Detta torde doek komma att lröja, isyninerlet på grund al strid, som värom uppstått mellan presidenten Johnson ch kongressens radikala pluralitet. Denna trid ger sig tillkänna i nästan hvarje förlag, som framkommer i kongressen. Först fgaf Johnson sitt veto mot de frigifnes pyråer, och föreslaget om att upphäfva detta reto fick ej isenaten de behöfliga två tredjes lelatne af röstertia. Härvid steg presidenens sjelfförtroende och han afgaf kort derefter ifven sitt veto mot lagen om de medborserliga rättigheterna, hvarigenom man ville ifva negrerna åtminstone borgerlig jemliket, med den öfriga befolkningen, då man j kunde skaffa dem politiska rättigheter; nen denna gåog led han nederlag i båda usen, och förslaget blef lag i trots af hans. notstånd. Sannt är dock att tvenne do nare förklarat lagen vara stridande mot örfattningen, etnedan den icke var antsgen f två tredjedelar af det fullständiga repreentantantalet (d. v. s. från alla 36 statera), och i Virginien, emedn den gjorde ngrepp i de staternas rät. att förbjuda nererna rättigheten att vittna. Lagen skall ock åtminstoue efter hand blifva en verkighet, si mycket mer som presidenten sjelf åstår det vara unionens och de enskilda taternas pligt att betrygga de frigifnas säerhet. Att de äfven kunna behöfva ett sådant kydd synes af flera fakta. Man harunder je sista månaderna på flera ställen sett allarsamma strider mellan de hvita och nererna. Hurudan negrernas ställning förr arit, synes bland annat af en lagbok, som e frigifnas byrå varit tvungen att utgif a, örande deras inbördes samhällsförhållanlen, och hvari t. ex bestämmes huru en nans ställning ska!l vara till de qvinnor ned hvilka han hittills lefvat utan att vara ift, i det han isynnerhet bör taga hand m den medhvilken han har barn, om hou cke har någon annan lefvande man; ja, nan har till och med här och der varit vungen att tillåta. polygamien af hänsyn ill barnen. Men medan denna lagbok isynjerhet var ämnad att hindra de förra lösa örbindelserna och göra verkliga äktenskap llmänna, hyser man i sydstaterna likgil ighet eller ovilja deremot. Man vill icke llåta negrerna att gifta sig, och man taer ibland barnen ifrån dem, under föreärande att uppfostra dem till arbetare, för tt icke tala om att man vill neka dem rätt tt lemna den jord på hvilken de bo, eller tt drifva vissa yrken, m. m. dylikt. Uner en sådan ovilja från den hvita befolkingens sida är det alldeles nödvändigt, att nionsregeringen söker aft värna dem, som en sjelf förklarat fria. Kongressen har derför icke stannat vid en nämnda lagen om negrernoas borgerliga ättigheter, utan har dels utarbetat en ny ag om bibehållande under tvenne år af e frigifnes byråer, dels antagit en ny förattningsändring, som bestämmer unionens ch de enskilda staternas rekonstruktion. läri stadgas, att alla infödda eller natura serade personer, som äro underkastade staens lagstiftning, äfven äro borgare i uni en och staten; att ingen stat kan stifta laar för att inskränka dessa rättigheter eller eröfva någon lif och egendom utan dom ch ransakning eller neka jemlikhet inför igen; att representanternas antal fördelas rellan staterna efter alla deras invånare, ndantagandes de icke beskattade indianerna d. v: 8. de som bo utom statslifvet), men m man nekar manliga invånare, som fyllt 1 år, valrätt af ett eller annat skäl (t. ex. irgen), undantagandes såsom straff för uppor eller annat br:tt, inskränkes statens reresentation i kongressen i förhållande derll; att irgen kan vara senator, kongresssdamot, valman till presidentvalet eller få mbete i unionen eller i sin stat, som, sean han svurit unionsförfattningen tro ch lydnad, deltagit uti eller underLödt upproret; samt slutligen att giltigheen af unionens skuld icke kan bestridas, redan deremot ingen stat kan betala en ku d som är åsamkad genom uppror eller isom ersättning för förlusten af slafvarne.