Aftonbladet – 13 augusti 1866, sida 3

— Ett historiskt fynd. I ett bref från Skåne till Nerikes Allehanda med signaturen A. G. läses bland annat: Vet ni hvart biskop Brask, Gustaf Wasas sege och duktige motståndare, tog vägen? Såvidt minnet står oss bi, känner historien om hans sednare lefnad ej mera, än att han, pressad här i Sverge under Gustafs ok, gick i frivillig landsflykt till Tyskland, föregifvande en inspektionsresa till Gotland såsom orsak till sin aftärd; samt att han sedan uppgafs vara en bland de missnöjde landsflyktige, som förehade stämplingar för Kristians Kerinsittundle på Sverges tron — en misstanke, som dock torde tarfva vidare bevisning. Sedermera försvinna, åtminstone enligt de oss bekanta historiska uppgifter, den morklige mannens spår, för att — skulle man tro det? — återfinnas i — Skanör. I dess rätt vackra kyrka ligger nemligen i korsgången en stor sten, af hvars nära utnötta inskrift dock inhemtas, att den berömde Hans Brask, död 1564, der-är begrafven. Hans vapen är ock inhugget å stenens nedre del. Men likasom Brasken här i lifvet led vedermöda och fick sina tillgångar kringskansade, så skulle man ej hel!er efter döden låta honom få behålla sitt i fred. På denna samma sten, der Brasks runa är ristad, har sedan mellandelen af den långa inskriften borthuggits, för att Pför samtid och efterverld? (sad grefve H.) vittna, att under samma sten hvilar Pskepparen Sten Mortonson?, om hvilken ärligtnog tillfogats anmärkningen: dock ej egare till stenen?. — Det ser ut, som hade landsflyktingen Brask, hvars fosterlandskärlek ej bör betviflas, på sistone dragit åter upp emot hemtrakten och aflidit i det då under Danmark hörande landskapet Skåne. — Fyndet lemnas härmed åt herrar historieforskare till den kraft och det värde, det kan befinnas hafva.