Aftonbladet – 13 augusti 1866, sida 3

terlony, A. Cnattingius och G. E. Lind sam I extra öfverjägaren E. A. H. Gyllenhammar; oc har konungens befallningshafvande under den linnevarande månad å förslag uppfört: i först rummet och med förord t. f. öfverjägaren Fel lenius, i andra rummet t. f. öfverjägaren Ber; Iman och i tredje rummet t. f. öfverjägaren Ouch terlony. : ——— — Fiskerierna. 1 Gotlands Läns Tidning skrifves: Med anledning af den rika figång på fisk som skulle finnas omkring Gotska Sandön hade landshöfding Gyllenram utrustat slupen Min Be löning, tillhörig hamnmästaren Winberg, för ati undersöka detta förhållande. Slupen utgick den 31 Juli härifrån försedd med fiskredskap, sal och 6 fiskare. Den ihållande nordvestliga stor men gjorde att endast 2 dagar kunde användar till fiske, men äfven under dessa ogynnsamma omständigheter gjordes en fångst af 1300 torska i medeltal vägande omkring 3—4 skålp. stycket, somliga uppgående till 6—7 skålp:s vigt. Sluper återkom den 9 Aug. — Eldsvådan i Trelleborg. Om denna olycksbändelse har Malmö Handelsoch SjöfartsTidning inhemtat följande underrättelser: Kl. 3—4 i måndags eftermiddag utbröt eld i färgaren Hanssons gård på Öster och grep så hastigt omkring sig, att, innan sprutorna hunno komma till brandstället, var huset nästan nedbrunnet. Elden spred sig vidare till ett 100 alnar från olycksstället beläget hus, som äfven upp: brann. Den häftiga blåsten, som rådde under hela tiden, kringförde elden till de närbelägna, med halmtak försedda husen och antände dessa, så att inalles 19 hus till större delen nedbrunno. Ett, grosshandlaren Koch tillhörigt, magasin med ett deri förvaradt icke obetydligt parti korn blef äfven lågornas rof. Genom tillkommen hjelp från kringliggande landsbygd och oförtrutet arbete af de närvarande, blef man fram på moronen herre öfver det rasande elementet och lyckades sätta en gräns för dess vidare framfart, ehuru elden i tisdags på förmiddagen ånyo uppblossade från ruinerna. Genom denna beklagliga olyckshändelse har mellan 70 och 80 personer icke allenast förlorat allt hvad de egde, utan äfven blifvit husvilla och för en längre tid overksamma. Ingen af dessa olyckliga hade sina hus eller lösörebon assurerade, med undantag af färgaren Hansson, som visserligen hade en del brandförsäkrad, men så lågt, att han gör en högst kännbar förlust. Derefter tillägger tidningen: De brandskadade, den mest fattiga delen af samhället, som nu stå utblottade på allt, utan kläder, utan föda och utan en plats som de kunna luta sitt hufvud på, äro försatta i en högst beklaglig belägenhet, så svår, att endast den som hemsökts af en dylik olycka kan rätt känna det, hvadan de äro i behof af sina medmenniskors medlidande. —I bättre lottade likar, skynden derför att räcka en hjelpsam hand åt dessa våra brandskadade grannar. Visserligen har en nödhjelpskomitå bildats på platsen, men denna kan icke mer än afhjelpa ögonblickets behof. Vi äro förvissade om att icke förgäfves behöfva anropa någon om en skärf, huru liten den än är, åt de husvilla och nakna. Hvad som af gifmilda medmenniskor gifves och insändes till denna tidnings kontor, skola vi icke allenast emottaga med tacksamhet, utan medlen samvetsgrannt i denna tidning redovisa. ——