Aftonbladet – 13 augusti 1866, sida 2

Nej, icke i dag, tror jag. Menjag kom mer bestämdt i morgon bitiida. Molly der emot kan komma när ni vill skicka vagnei för att hemta henne. Godt! vagnen skall vara utanför erpor klockan tre i eftermiddag. Jag vögar e genomse Osbornes — genomse papperen utar att någon af er är med mig, och dock bal jag ingen ro förrän jag fått veta allt. Jag skall ekicka in Robinson med han: skrifpulpet innan jag far. Och — men kar jag få litet frukost här, squire? Jag harer lång väg för mig.4 Frukosten serverades genast, doktorn åt med sin vanliga goda aptit och narrade små. niogom squiren att också äta en bit då och då, samt hoppades att den gamle, sålunda stärkt och uppmuntrad, skulle i deras från varo begynna genomse Osbornes papper. Det var rörande att se de blickar rg med squiren följde Molly hvart hon gick. Man skulle snarare trott henne vara hans dotter än mr Gibsons. Tydligast märktes huru djupt nedböjd och förkrossad af sor. gen den stackars gamle blifvit, då han kal lade båda sina vänner tillbaka till sig, der ban satt i länstolen, som det tycktes, ur stånd att stiga upp, och sade till dem: Helsa hjertligt till miss Kirkpatrick från mig och säg att jag betraktar henne alldeles som en medlem af familjen. Det skall olädja mig att se henne efter... efter Deorafningen. Jag tror ej att jag kan det förut. Han vet ingenting om att Cyntia brutit med Roger4, sade mr Gibson till sin deter, då de befunno sig på hemvägen. Jag hade ett långt samtal med henne i går, men won var fast i sitt beslut. Efter hvad heneg mor säger, skall hon i London ha ännu n tredje friare, men som hon gifvit kor