Aftonbladet – 13 augusti 1866, sida 2

mina söner. Och Roger också! Han kunde veta allt detta och dölja det för mig!4 cOsborne hade utan tvifvel tagit ssmma löfte af honom som af mig, sade Molly. Roger kunde ej handla mot hans önskan. tJja, Osborne kunde så väl öfvertyga och öfvertala folk, sade squiren med ett drömmande uttryck. 4Jag kommer ihåg — men hvartill tjenar det att minnas? Det är förbi nu: Osborne är död och dog utan att hafva öppnat sitt hjerta för mig. Jag kunde varit mild mot honom, det kunde jag. Men nu kan han aldrig å veta det, aldrig!4 Men vi kunna ana hvad som till det sista måste varit hans hjertas varmaste önskan, sade mr Gibgon. cHvad då, sir?X svarade squiren med en stark misstanke om hvad doktorn menade. Hans sista tanke måste varit egnad hans hustru, tror ni icke det! tHurua vet jag om hon var hans hustru? Tror ni att han gick och gifte sig med en fransk piga? Det är kanske bara en uppgjord historia. Håll, squirel Jag bryr mig ej om att försvara min dotters sanningskärlek och noggrannhet i uppgifter. Men tänk dock två gånger innan ni säger något hastigt ord som sätter en fläck på hans Karakter — hans, som nu ligger död deruppe, hvars själ står inför Guds domstol! Om hon ej var hans hustru, hvad var hon då?4 Jag ber om förlåtelse, doktor. Jag vet knappt hvad jag säger. Anklagade jag Osborne för nägot? Ack, min gosse, min gosse, du kunde gerna haft förtroende för din gamle far! Han brukade kalla mig Pgamla pappa? när han icke var högre än sått, och squiren märkte med handen ett kort afstånd från golfvet. Jag tänkte visst aldrig säga att han ej var — ej var hvad viönska