Aftonbladet – 13 augusti 1866, sida 2

Squiren tycktes alls icke lyssna till henne ord, åtminstone icke i början. En dag då jag var här under mrs Ham leys sista sjudom — squirens korta, häftigt andedrägt blef jemnare. — var jag en dag i biblioteket, då Osborne kom dit. Har sade att han blott kommit för att skrifvs ett bref och. att jag ej skulle låta störa mig, och jag fortfor derföre att läsa. Strax der efter kom Roger från den stenlagda gången utanför fönstret, som stod öppet. Han såg mig ej och sade hastigt till Osborne: ?Här är ett bref från din hustru !? Nu var squiren idel uppmärksamhet. För första gången mötte hans tårade blick en annan, ty han såg forskande på Molly under det han upprepade: Hans hustru! Osborne gift!? Molly fortfor: Osborne blef mycket ond på Roger för det han yttrat detta så att jag hörde det, och båda två läto mig lofva att aldrig säga det till någon, eller ens tala med dem sjelfva derom. Jag har e heller sagt det till pappa förrän i går afton. Fortfar, sade mr Gibson. Berätta squiren allt hvad du sade mig om Osbornes sista besök?, tillade han, ty ännu lyssnade squiren med öppen mun och stirrande blick. För några månader sedan kom Osborne på besök till oss. Han var sjuk, sade han, och ville tala vid pappa, men pappa var borta och jag var ensam hemma. Jag mins ej hurn det kom sig, men han falade med mig om sin hustru, som hen aldrig förr nämnt, sedan första gången — den dageni biblioteket.? Hon gjorde ettlitet uppehåll, oviss om hon borde omtala de obetydligheter, som ännu återstodo och såg frågande Rå sin far. Dok: torn svarade blött med en blick på squiren.