Aftonbladet – 13 augusti 1866, sida 2

HUSTRUR OCH DÖTTRAR MOLLY GIBSON. Roman af mrs GASKELL. Jag försöker att säga: ske Guds vilje! sir, sade squiren och såg upp för första ST under samtalet; hans stämma var ej eller så matt då han fortfor: ?men det är svårare att vara undergifven Guds vilja än man vill tro då man är lycklig.? ter uppstod en kort tystnad, som dock squiren sjelf var den första att bryta. Han var min förstfödde, min äldsta son. Och på sednare tider. voro vi icke — han ver nära att brista i. gråt, men beherrskade sig och fortfor: ?vi voro icke så goda vänner som man kunde önskat. Jag är icke säker på — icke säker på att ban visste hara kär han var mig.? Men vid dessa ord utbrast han i högljudd och bitter gråt Det är bättre så?, hviskade mr Gibson till Molly. ?Då han lugnat sig litet skall du säga honom alltsammans, alldeles som det tillgick: var icke rädd. Molly började sin berättelse. Hennes egen stämma ljöd hård och onaturlig, tyckte hon alldeles som om någon annan är hon talat men hon uttryckte sig klart och redigt. ) Se A, B, n:r 14—21, 24—27, 29—33, 35—38, 40—43, 46, 48. 50, 52, 56, 58, 60—63, 66, 68, 70 (B)—73, 75, 76, 78, 81 (B), 83, 86,88 (B), 92 (BI, 26 (B), 97, 99, 100 (B), 101, 103.105 (B), 106, 108, 110, 112, 114 RY, 117. 120 (RN, 122, 125 (B), 127—130, 133, 135, 143, 145, 148, 149, 152, 154, 155, 157, 161, 166, 167, 171—173, 176, 178, 180, 181, 183 oth 185.