Aftonbladet – 11 augusti 1866, sida 3

besättningsinnehatvandet, sa snart de nämnda staterna sådant föreslå. . Vilkoren för vapenstilleståndet mellan Österrike och Preussen resumeras af Köln. Ztg sålunda: 1. Under vapenstilleståndet behålla de preussiska trupperna en rayon, som mot vester begränsas af en linie Eger, Pilsen, Tabor, Neuhaus, Zlabiogs och Znaym, de nämnde städerna inbegripne. Motsöder bildar Thaya till dess utlopp i March gränsen, mot öster sistnämnde flod uppför intill Napajedl och derifrån i rak linie uppåt intill Oderberg. 6 2 bestämmer demarkationslinien omkring fästningarne. 3 upplåter åt preussarne vägen öfver Meissen, Scheiteldorf och Wittingau till Tabor. 4 handlar om begagnandet af kommunikationerna inom demarkationslinien. 5 angår österrikiska armåns rörelse. 6. De sjuke samt de läkare och betjente, som till de förres vård qvarbifva i de landsdelar preussiska trupperna skola utrymma, få fortfarande begagna de af dem upptagna lokaler; hvarförutom Österrike skall förse dem med förplägning och transportmedel. För deras transport till hemmet får hvarken under eller efter vapenstilleståndet något hinder läggas i vägen. 7. Preussiska trupperna underhållas af de länder, som de hälla besatta, men några penningkontributioner få icke utskrifvas. 3. Österrikisk statsegendom, magasin och rråder få icke tagasi beslag af preussarne, så framt det ej skett före vapenstilleståndets början. 9. Österrikiska regeringen skall se till, att dess civila tjenstemän snarast möjligt återvända till sina poster för att medverka till preussiska armåns förplägning. Hvad som för närvarande sätter hela det icke-preussiska Tyskland i rörelse är frågan om i hvilket förhållande de sydtyska staterna skola komma att stå till det nordtyska förbundet. Efter fredspreliminärernas undertecknande har i Syd-Tyskland uppstått en välgrundad fruktan att både i materielt och politiskt hänseende bli alldeles öfverflyglad af det starka nordtyska förbundet, som kommer att räkna omkring 30 millioner invånare, då deremot de södra staterna endast skola räkna fjerddelen deraf. Förr då Österrike understödde hela södra och mellersta Tyskland mot Preussen var det ett slags jemnvigt; men efter Österrikes definitiva skilsmessa från Tyskland är det sydtyska förbundets politiska obetydlighet och svaghet ett omisskänneligt faktum. Man kan derför icke undra på, att mänga röster nu höjas i Syd Tyskland, hvilka ifrigt förorda en förening med nordtyska förbundet, för att efter förmåga bidraga till Tysklands enhet och — detta säges dock icke högt — styrka de icke-preussiska elementernas vigt samt öka motståndet mot hela Tysklands förvandling till ett Preussen. — Likväl företer sig äfven en motsatt strömning inom de södra staterna, som arbetar emot hvarje förening med Preussen och hoppas kunna realisera ett enigt Tyskland under annan statsform än den preussiska. Denna strömning ledes af det talrika demokratiska parti, hvars syftemål är en tysk federativrepublik; men partiet synes emellertid icke för ögonblicket starkt nog att utöfva något inflytande på Tysklands politiska ombildning. Preussiska regerivgen är som bekant alldeles bestämd att icke sträcka sin makt öfver Mainlinien, hur stor frestelsen än kan vara ur nationel tysk synpunkt, emedan bildandet af det nordtyska förbundet under en följd af år skall taga Preussens alla krafler i anspråk. Rörande de mycket gängse ryktena om talrika spioner och civilklädda preussiska officerare, som under krigets lopp skulle blifvit gripna inom de österrikiska linierna, yttrar Times korrespondent, att i några få tall hvila dessa historier på sanningsenlig :rund. Man vet sålunda att två preussiska spioner blifvit gripna, men antalet har blifvit ofantligt öfverdrifvet, ty sedan fälttågets början har Preussen icke användt inalles mer än tio sådana, och deribland icke en enda officer. Från Dresden skrifves den 4 dennes, att dagen förut allvarsamma oroligheter yppats bland de sachsiska arbetarne vid förskansningarne kriog hufvudstaden. Några sachsiska gensdarmer betedde sig dervid så groft mot de preussiska officerare, som leda arbetena, att de slutligen måste arresteras. Sedan det blifvit afgjordt att Sachsen skall oförändradt återupprättas, reser hofkamarillan sitt hufvud högre för hvar dag, talar öppet med yttersta förbittring mot Preussen och låter genom sina agenter i hela landet predika ett verkligt korståg mot allt preussiskt. Man väntar att Sachsen nu som förr skall få en egen armå och egen diplomati, och gör redan upp stora planer att med dessa båda häfstänger göra Preussen den största möjliga skada. En krigskontribu tion skulle minst drabba hofoch tjenstemannaadeln, som glädes att de förmögna köpmännen och industriidkarne skola till lön för sina preussvänliga tänkesätt få betala största delen deraf. Oroligheterna i Böhmen i ryggen på preussiska armån tilltaga på ett oroande sätt och göra preussarnes ställning mycket kinkig. De strängaste ätgärder ha redan blifvit vidtagna i anledning deraf och de fremmande hofven ha blifvit underrättade derom, emedan man kastar skulden derför på Österrike, som derigenom skulle kränka vilkoren för vapenstilleståndet. ITALIEN. Klagomålen emot amiral Persano för hans förhållande i slaget vid Lissa antaga allt större dimensioner, och förbittringen mot honom tilltager icke blott hos befolkningen, utan äfven inom sjelfva marinen. Isynnerhet förebrår man honom, att han, då han från Re dItalia begaf sig ombord på Affondatore, fortfor att ha amiralflaggan hissad på det förstnämnda skeppet. Det var också till följd häraf som detta mer än de andra utsattes för fiendens eld. Från alla de andra italienska skeppen riktade man också förgäfves sin blick på Re dItalia, och då det gats signaler från Aftondatore, fäste man i början ingen uppmärksamhet dervid och märkte förs. sednare att detta hade blifvit amiralskepp. Det synes äfven som om amiralens närvaro på detta väldiga krigsfartyg skulle hindrat det att mera verksamt ingripa. Alla underrättelser öfverensstämma uti att det tagit ring. del istriden och endast lossat nägra fä skott. AÄfven mot Persanos skeppschef d Amico riktas anklagelser. Vidare påstås, att af 8 fregatter endast 5 togo del i striden, medan de andra soro rangerade i en annan linia, samt att alla skeppen ledo brist på kol, så att flera af dem först den 22 Juli anlände till Ancona, emedan de tillryggalagt vägen endast med tillhjelp af segel. Från Florens skrifves den 3: Ett däligt intryck gör det här, att regeringen icke vill ublicera Persanos försvarsskritt, emedan an alltför strängt behandlar sina underbefälhafvare, officerarne och marinförvaltningen; man kommer derigenom lätt på 7 00 I rr a AA AA KH