Aftonbladet – 11 augusti 1866, sida 3

j Madonnans bild i murens nisch han drog med spel förbi. Mitt öra följde medvetslöst säckpipans melodi. Jag vet ej hvarför blicken sjönk bland böcker på mitt bord, På Bellman, tjusaren Tegnår, på skalderna från ord. Mitt hjerta slog så aningsfullt, — och så det föll a sig, att En liten bortglömd almanach jag af en slump fick fatt. Jag bläddrade och bläddrade och nu jag först förstod Aur tiden skenat bort med mig vid Tiberns gula flod. December! — Är det möjligt väl? Jag såg ej snö i år! December tjugufjerde — ack, det som en blixt mig slår. Mitt land, mitt land, hut mår mitt land med marken hvit af snön, Med julefrid och jule!jus och bjellerklang på sjön? Jag harej hem, jag har ej härd, jag har ej eget bo. Månn nägon ännu minns mig der? Mitt hjerta hviskar: jo. Gud signe dig, mitt eget land, och lyse öfver dig All fridens klarhet; sedan må allting bli mörkt för mig! Må kornet spira under snö, der det i mull är satt, Och må det växa mycket brödiSveas norrskensnatt! Hvad bryr jag mig om Söderns prakt och fägring denna stund, Om sorlande kristallers språng i skuggig lagerJund? De rika färgers spel för mig i hast blef dödt och svart; Min själ har flyttat härifrån — långtbort — jag vet nog hvart. Jag ser en stad, en välbekant. I både rik mans hus Och fattigkojan tindrar upp ett vänligt juleljus. I qväll får saknas ingenstöds det goda, hvita bröd, Och ej den frusna sparfven ens i qväll får lida nöd. Jag ser ett hem — jag känner det — jag ser den tända gran, Med knäppta händer stå de små, som sjelf jag varit van. t och yrar nu som Derute är det kallt och mö ti Derinne är det varmt och ljust på Jesusbarnets fest. Gud signe detta hem och den, som nu så barnsligt glad Sig fröjdar åt hvar liten skänk, hvarom hon julen bad Säg, märker du jag är dig när? O säg, förnimmer du Min andas trägna vingeslag, som susa kring dig nu? O I, som egen ömt hvarann i denna dyra stund, Som vandren samman hand i hand och hvilen mund mot mund! Det är ej någon stackars sparf, som vid er ruta rör: Det är ett ensamt hjerta blott, som snyftar utanför! Sigoaiured Finn har, bland annat, lemnat ett sorgespel, Alboin, som upptager helal andra delen at samlingen. Det har vackra partier och är i sin helhet jemngodt med t. ex. Fr. Halms stycken. Särskildt börl. man hålla förf. räkning för den frihet från vanlig Shakspeare-härmnivg, som räder i hans arbete. Hvad vi mot Alboin — såvil som mot det mesta al t. ex. nyare tysk Tevtoburgerskogsdramatik — skulle ha att anmärka, är, att sanningen i hvad man , kallat den inre kostymen här fått stå till baka för det vackert vittra, och att styckets figurer äro mera modernt-sentimentaltreflekterande än som anstår gamla germanl höfdingar. Huru som helst, är likväl Alboin en vacker komposition, och vi undra ; hvarför man ej haft tillfälle att se den från scenen. — Sigaaturen Daniel har lemnat En : gammal histora. Vi ha annorstädes läst! mycket vackrare stycken af denna förf. än detta, med dess triviala fabel. — Edvard har lemnat några täcka stycken med stämning och latent musik. — Fjalar visar ?drag af bildningsgålva?. — Ett hem är ett vackert poem — och kommer förf. säkert att en gång bjuda på mycket bättre än naturskildringar, tillverkade inom fyra väggar, och . sådana saker, som Midsommarscen. I detta stycke skildras huru en grefve vill kyssa en bondflicka; i stället för att ?sige tusinde tak? blir den sköna mycket altererad och grefven får smörj. Dylika platituder om Porefvar? såsom kontraster mot det menlösa slägtet på bygden har man billiga anspråk på att numera få slippa. Om signaturen K. har anmälaren svårt för att bestämma sin mening, och af hvad den återstående bland de sju skrifvit vill han endast framhålla Pythias. Anmälaren hoppas få till julen välkomna en ny samling af de unga författarne. Platon och hans tid. Historisk-biografisk lefnadsbild af Emil Welper. Öfversättning. Örebro 1566. För dem, som sakna tid och lägenhet att i källskrifter och vetenskapliga verk söka kännedom om den stora personlighet, som betecknar det antika lifvets höjdpunkt, filosofernas Homerus?, Platon ?den gudomlige, är ofvan anförda arbete att anbefalla. Arbetet är, liksom de flere dylika man eger, ett mosaikstycke, sammansatt af bitar ur äldre författare och nyare undersökningar om den klassiska fornverlden ; men sjelfva hopfogningen är så skickligt gjord, att de olika bitarne icke märkas, och de lärda mödor, det kostat sin författare, såväl undangömda, att Jäsaren icke det minsta besväras af dem. Tvärtom läses boken med samma ledighet som en roman, hvilket hon också till viss grad är. Med planen för densamma vore en filosofisk framställning af Platonismen natnrligtvis icke förenlig; men om den ena sidan af de Platonska skrifterna, den skarpt särskiljande dialektiken, icke här framhäålles, fär man i stället lära känna den andra, den mytiskt-poetis med denna egenartade stämving af upphöjd ro — af Welper försatt med någon sentimentalitet — som andas deri, och som man alltid behåller i minnet efter läsningen af Plato. Arbetet sönderfaller i trenne afdelningar: Platons ungdom och Sokrates död, Platon i Egypten och Platon Filosofen. Br srättelserna om filosofens sednare resor till Sicilien — som förskrifva sig från Plutark — har författaren icke misstänkt för understuckna, liksom han äfven inlagt ätskilligt af tradition och egen uppfinning, mot hvilket den rigorösare kritiken skulle kunna göra anmärkningar. Om läsaren?, säger författaren i sitt företal, i boken Pblott finner en del af den njutning, som studiet af denna gamla och dock evigt unga tidsålder skänkt författaren, om han icke blifver alldeles känslolös för den melodiska sången af denne svan, hvilkens kommande rykte och storhet redan Sokrates såg i en dröm?, så är ändamålet med bans bok vunnet. Hvarje tänkande läsare skall i boken finna något af denna njutning. Atlas till Bibliska historien, jemte beskrifning. Bearbetning och öfversättning efter E. Lee der, af L. 4. Wadner. Stockholm 1866. Ivar ileggströms boktryckeri. : För dem som minnas det torftiga sätt hvarI på det ännu för några decennier sedan var stäldt med läroböcker och undervisnings