Aftonbladet – 11 augusti 1866, sida 2

Han inträdde med osäker hållning och nä. stan stapplande, i det han stödde sig wid hvarje stol eller bord i närheten, tills han kom fram till mr Gibson. Han tog doktorns hand och skakade den svagt, dock utan att se upp eller säga något. 4Det var ett hårdt slag, sir. Det är väl Guds verk, men det träffar mig hårdt. Han var min förstfödde sonX, ade han slutligen talande som till en främling, alldeles okunnig om hans olycka. Här är Molly4, sade mr Gibson, sjelf osäker på väldet öfver sin stämma. Jag ber om förlåtelse, jag såg er icke först. Mina tankar äro mycket upptagna af annat, just nu.? Han nedsatte sig tungt i den stora länstolen och tycktes nästan hafva glömt de andras närvaro. Molly undrade inom sig hvad som komma skulle. På en gång sade hennes far: ?Hvar är Roger nu? Kommer han icke snart till Kap?? Han steg upp och tog nägra nyss ankomna, ännu oöppnade bref från bordet, samt läste utanskrifterna. Det ena brefvet var från Cyntia: Både han och Molly sågo det på samma gång. Huru låög tid tycktes dem ej bafva förbutit sedan i Men sabiren.syates er hvarken ord elter blickar. vill säkert gerna att Roger sh ma hem så snart som möjligt, sir?, ic doktorn. Det kan ej ske på ett par månader, men jag är viss på att han kommer så snart han kan.? Squiren sade något men med mycket låg röst. Både fader och dotter ansträngde sin vörselförmåga för att uppfatta orden och de yckte sig båda höra: ? oger är icke Osorne!? Mr Gibson svarade också på dessa rd. Han talade lugnare än förut. Nej, vi veta dev, sade han. Jag önkar blott att Roger eller jag eller någon nonan kunde göra något för att trösta er, en i detta fall är all mensklig tröst vanräktig.?