Aftonbladet – 11 augusti 1866, sida 2

Jag kunde ej hjelpa det, pappa! Nej, jag vet det. Porifsr med hvad du ämnade säga. Du borde visserligen vara i säng nu, men har du något på sinnet, så kan du i alla fall icke sofva. Osborne var gifts, sade hon och såg upp på fadern. Det är hela hemligheten. u Gift! Omöjligt. Huru kan något sådant falla dig in? Han sade det sjelf, det vill säga, jag hörde det. Jag satt i bibloteket och läste, en gång för längesedan, och så kom Roger och talade vid Osborne om hans hustru. Roger såg mig ej, men Osborne hade sett mig förut och visste att jag var der. De affordrade mig då ett bestämdt löfte att förtiga detta — jag tror ej jag gjorde orätt i att lofva det! Grubbla ej på rätt och orätt nu, barn, berätta mig bara alltsammans. eJag visste ingenting mera förrän nu — för sex månader sedan, då när du var i London hos lady Cumnor, pappa. Osborne sökte dig då en dag, och träffade mig och fa mig sin hustrus adress, men utom dessa åda gånger har jag aldrig hört ett ord om detta. Jag tror alt han ämnade säga migi något mera sista gåpgen jag såg honom, I men misa Phaobe kom in i detsamma. sHvar finnes då denna hans hustru ?4 Hon bor visst i närheten af Winchester, Han sade att hon var fransyska och katolik, och jag tror han sade att hon variti tjenst hos nägon af hans bekanta, tillade Molly. Hennes far svarade blott med en skarp hvissling. Och, fortfor Molly, than talade också om ett barn. Nu vet du allt hvad jag vet, pappa, utom adressen. Jag har skrifvit upp den derhemma. Mr Gibson, som tycktes hafva glömt att natten redan var hbaifliden, satte sig nedl med händerna i fickorna och utsträckta ben, samt försjönk i tankar. Molly satt; också qvar, alliför trött för att kunna före: taga nägot annat än vänta. Ja, sade han slutligen och sprang upp, !1