Molly, Celjest hade han sagt hvart kan gått. Men ack! den stackars gamle fadren — så ensam lt En tanke föll henne dervid hastigt in och hon beslöt att genast utföra den. Jenny, säg till James att han tager den ridsadel jog hade i November och sadlar Nora Creina åt mig. Gråt icke, Jenny. Det är icke tid dertill. Ingen är ond på dig nu. Spring — skynda dig!4 Några minuter sednare kom Molly ned, klädd i sin riddrögt; beslutsamhet lyste i hennes blickar, en läpparne darrade af återhållen rörelse. Kors i all verlden, Molly, sade mrs Gibson, hvad tänker du på? Men Cyntia försted genast hennes tanke och ordnade skyndsamt hennes drägt, utan att säga något. tJag far dit — jag måste fara. Jeg kan ej uthärda tarken på hans ensamhet. Då pappa kommer tillbaka, far han genast till amley, och om jag ej behöfs der, kan jag återvända hem med honom, sade Molly och sprang utför trappan utan att stanna för att lyssna till mrs Gibsons invändningar. Hon fick vänta några ögonblick på sin häst och gick ned på stallgården, der budet från Hamley ännu var qvar och i hast intog några erbjudna förfriskvingar, utan att stiga af hästen. Hennes ankomst hade tydligen afbrutit det ifriga pratet, de hastiga frågorna och svaren, som förut vexlats, men hon uppfattade orden: föll ned midt på gräsplanen? och ?squiren ville icke låta någon af oss röra honom; han tog honom som ett barn på sina armar — han måste hvila flera gånger och en gång satte han sig på marken; men han höll honom ändå i famnen — vi trodde vi aldrig skulle få upp honom igen — honcm och Lket?. liket öv (Förts.)