men om Molly! Ack, min Gud! Lifvet äl bra sorgligt, bra tungt !? Hon lutade hufvudet i händerna, uttröttad både till själ och kropp. Åtminstone trodde mr Gibson det. . Han föreställde sig att hvad han kunde fäga blott skulle öka hennes smärta och göra henne ännu mera upprörd. Han lemnade derföre rummej och uppsökte Molly, som satt i. förmaket och säg ojupt bedröfvad ut. 7Gå till Cyntia!? hviskade kan, och Molly lydde genast. Med mildt våld upplyfte hon Cyntias hufvud och lade det vid sitt bröst som om hon varit en öm moder och systern hennes dotter: QO, min älskling!? hviskade hon. Jag håller så hjertligt af dig, dyraste, käraste Cyntia !? och hon smekte hennes panna och kysste hennes ögonlock; Cyntia satt aildeles orörlig några minuter, men derpå sprang hon upp, gripen af en ny tenke, såg på Mo!ly och utropade: Molly! Roger gifter sig till sluts med dig! Du skall få se det! Du är alltför god att. Men Molly stötte henne häftigt ifrån sig. Tyst!? sade hon skarpt; hennes kinder glödde af en brännande rodnad, framkallad af harm och blygsel. ?Din meke den ena dagen — min den andra! Hvad anser du honom för?? En man!? smålog Cyntia. Och derföre, om jag ej få kalla hozom ombytlig, skell jag sammansätta ett nytt ord och kalla honom lätt-tröstad!? Men skämtet kunde ej på Molly? läppar framkalla ens. en skugga af ett leende. I detsamma öppnades också dörren mycket hastigt och kammarpigan Maria inträdde. Hon såg helt förvirrad ut. Är icke doktorn här? frågade hon. aNej, sade Cyntia. Han gick nyss ut.