starkt, varmt men friskt hjerta. Stackars Roger!4 För ett ögonblick grep Cyntias nyckfulla sinne med obeskriflig längtan efter det före. mål hon nyss släppt ur giva händer. Rogers kärlek föreföll henne i ett ögonblick, som en oförliknelig skatt. Men i nästa minut betänkte bon att den ej mer skulle till. höra henne, icke i sin fullhet ef uteslutande aktving och lidelsefull ömhet. Och för den fläck hon sjelf satte på diamanten, kastade hon den bort. Men sedan, många år sednare, undrade hon ofta och försökte genomtränga det hemlighetsfulla hvad som kunde hafva varit?. Vänta dock tills i morgon, innen du fattar ditt beslut?, eade mr Gibson långsamt. De fel du begätt egde ju sin grund. och början blott i ett barnsligt oförstånd, ehuru de sedan ledde dig till mycken falskhet och förställning.? ?Besvära er ej med att definiera dem?, sade Cyntia bittert. Jag är ej så förhärdad att icke jag inser mina brister, bättre än någon kan säga mig dem. Så fort jag fattat mitt beslut, satte jag det i verket. Det är således för sent att förändras. Det skall kanske dröja mycket länge innan Roger får mitt bref — men jag hoppas det slutligen träffar honom, och som jag nyss sade, hans far bör redan veta det — det skall ej smärta honom! Ack! mr Gibson, om jar blifvit annorlunda uppfostrad, hade mitt hjerta icke nu behött blöda så! Nej! Säg ingenting! Jag behöfver icke några trostande ord. Jag kan ej uthärda att höra dem. Jeg skall alltid behöfva andras goda tanke om mig, alltid eakna männens beun: dran och hyllnivg om den ej gifves mig. Ack! dessa pedriga sqvallrande, baktalande menniskor! Ait fälla sådana hårda omdö