Aftonbladet – 7 augusti 1866, sida 3

r , f L TS RIE UREA 0 RDVE UETRISESRTIS DER FEL ARMEN Zmuello befallde Garibaldi, att ännu en yt terligare rensning skulle företagas i han -regementen, enär många af de unga män nen hvarken förmådde hålla stånd mot fi enden eller uthärda strapatserna, likason de voro obenägna att iakttaga den nödvän diga disciplinen. Af ståthållarens i Innsbruck publicerad . rapport framgår klarligen, att österrikarne då vapenhvilan afslöts, icke längre var -Istånd att försvara södra (italienska) Tyro len. Rörande sjöslaget vid Lizza yttrar en kor -Irespondent till Kreuzzeitung följande: In gen plan för slaget var utarbetad, och der största förvirring herrskade på italienskt flottan, då den österrikiska visade sig; mai kunde säga att i detta ögonblick ingen ita liensk flotta fanns till, utan endast en mängc här och der spridda skepp, af hvilka hvar Joch ett måste försvara sig på egen hanc och att hvarje kapten mäste taga sina måt och steg på eget ansvar och såsom han fö; godt fann. Enstaka skepp blefvo omringa de af fiendens fartyg, medan andra all icke deltogo i drabbningen. Man kan der för endast förundra sig öfver att icke der italienska flottan blef helt och hållet för. störd, något som blott hindrades genom un: derbefälhafvarnes och manskapets utomor. dentliga tapperhet.? Indep. Belge har en väl skrifven och efter hvad det synes fullt opartisk skildring af ofvannämnda strid, och vi meddela derur följande: Då österrikiska amiralen anländt till Zara, samlade han sina disponibla skepp och seglade mot söder för att uppsöka den italienska flottan. Hans eskader bestod af 12 skepp, af hvilka 7 voro bepansrade. Skilnaden mellan de båda flottornas styrka var ganska betydlig, isynnerhet då man lägger märke till att monitorn Affondatore säåsom pansarskepp med bräcka? ensam var i stånd att löpa alla fiendens träskepp i sank. Då Tegetthoff mötte den italienska flottan vid Lizza, anföll han genast, utan att tänka på fiendens öfverlägsenhet. Persano hade hissat sin kommandoflagg på Affondatore (sedan han öfvergifvit pansarfregatten Re dItalia, der han först befann sig), Tegetthoff sin på pansarfregatten Kaiser Max. Den österrikiska generalen ledde slaget med en utomordentlig energi och snabbhet, medan den långsamhet i rörelser, som visade sig hos den italienska flottan, vittnade om oerfarenhet hos manskapet och maskinisterna, som alla för första gången voro i elden. Striden blef snart allmän, och man slogs så att säga kropp mot kropp på tjugo stegs afstånd. Fyra pansarskepp kl Re dtalia, Palestro, Principe Carignano och Re Portogallo — angrepo häftigt det österrikiska trälinieskeppet Kaiser, men detta försvarade sig som ett lejon midt i ett regn af bly och eld. Striden var emellertid alltför olika. Linieskeppet hade redan förlorat sin mcsanmast och en del af aktern, och resultatet hotade med att bli olyckligt för denna represeniant för den gamla trämarinen, då Cegetthoff fick en af dessa plötsliga ingifvelser, som äro egna för stora krigare, och lät sin fregatt Max backa för att ge den tillfälle att med full kraft gå mot Re dItalias sida. Stöten var förfärlig. Detitalienska skeppet fick en ofantlig läcka, hafvet strömmade in och fartyget gick till botten. Under denna katastrof hade striden instinktlikt afstannat för några ögonblick. Knappast hade den åter börjat, förr än en förfärlig explosion hördes: Palestro flög i luften. Dessa båda händelser, som inträffade strax efter hvarandra, förändrade de för striden gjorda dispositionerna. Linieskeppet Kaiser blef befriadt från de fiender, som hade omringat det, och italienska ottan såg sig tvungen att draga sig tillbasa till Ancona. Att Tegetthotf icke kunde ulifölja sin seger kom sig deraf, att han ikaledes hade lidit betydlig skada och att, när allt kom omkring, Persano ännu hade lera skepp qvar än han sjelf. Detta sjöslag, som redan var märkvärdigt ör antalet af de deri deliagande skeppen, hvilka utgjorde 35, skall medföra vigtiga öljder så väl från politisk som vetenskapig synpunkt. Frän den politiska synpunken kan Italiens öfverlägsenhet i Adriatiska nafvet åtminstone dragas i tvifvelsmål. Rolerna kunna nu ombytas och den österrikiska marinen synes nu taga loven af den talienska. Vid början af kriget voro kustpoerna i Venetien, Istrien och Dalmatien nycket oroliga öfver de afsigter man tillkref den italienska flottan. Hvarje ögonBlick fruktade de att få se den komma med andstigningstrupper, i öfvertygelse att Teyetthoffs eskader icke kunde göra den mottånd. Nu äro rollerna ombytta, och istricnerna och dalmatierna äro fullkomligt lugade. Från den vetenskapliga synpunkten ar pansarskeppens öfverlägsenhet, som anogs vara obestridlig, blifvit underkastad ett visst tvifvel, och frågan måste ånyo upptasas till närmare undersökning. Man förvåas öfver att se ett gammalt träskepp mottå fyra pansarskepp och draga sig tillbaka ned vida mindre skada än man skulle trott. Man bör dock akta sig för att för högt uppkatta betydelsen af detta enstaka faktum. )rsaken till att Tegetthoff blef den segranle, var att han förstod att gifva sitt vapen n kraftig och dj:rf impuls; att han till sin. lispositioa hade en personal och en mateiel, som voro hans motståndares öfverlägsa, hvilket fullt uppvägde hans numeriska nderlägsenhet; att hans besättningar voro f samma härkomst och väl disciplinerade, amt slutligen att han i rätta ögonblicket; ick en ef dessa plötsliga och afgörande inifvelser, som vittna om krigarens snille j ch bringa segern på hans sida.? Rörande Garibaldis helsotillstånd skrifver n korrespondent till Daily News för den 6 Juli: ?Det är ett faktum att Garibaldi r ur stånd att gå ett enda steg och måste äras ur vagnen?; derpå tillägger han, att en kula, som generalen fick i låret strax nvid höften, icke kom från fienden, utan rån en af hans eget folk (naturligtvis geom en plyckshändelse). Den tappre kaptenen på Re Portugallo, uibotti, har blifvit utnämnd till konteramiral. -—--—