Aftonbladet – 7 augusti 1866, sida 3

dd sträcka. 45 majörer, 394 kaptener, 379 premie löjtnanter och 646 sekundlöjtnanter, ell inalles 15093 officerare döda och sårad hvartill ytterligare komma 391 fångna osi rade officerare. Dresd. Nachr. meddelar från Prag e skildring af den skrämsel, som gren Böl mens hufvudstad efter slaget vid Königs ätz: Alla auktoriteter, heter det, flydd öfver hufvud, då preussarne nalkades Polisen var den första myndighet, som begs sig i väg, Postoch tullverkens samt stå hällarskapets embetsmän följde efter unde en fabelaktig förvirring; under de två sist dagarne närmast före preussarnes intåg lem nade mer än 20,000 menniskor Prag. Ma måste ha sett det för att kunna tro hur d rusade åstad med sina sängar, koffertar oc) skrin i blind ångest; för ett åkdon betalte flera hundra gulden för en helt ringa väg Stadens och de qvarblifnas säker het var 4 å 5 dagar anförtrodd åt en a borgerskapet bildad säkerhetskår. Asigten om prins Karls af Baiern oskick lighet såsom befälhafvare börjar delas äfvei af baierska officerare. Sålunda skall gene ral von Zoller nyligen sökt döden i a förefallen strid, emedan prinsen besvara hans råd med arreststraff. Ännu mera tra giskt slutade en ryttmästare Strommer hvilken fick befallning att rensa en tät, ai preussare besatt skog. Hans vördnadsfullg anmärkning att sådant icke lät sig gös med kyrassierer, besvarades med ett upprepande af befallvingen, och då han förklarade det oförenligt med sin pligt såsom officer att tvärt emot alla reglor utan nytta och ändamål uppoffra sitt folk, antyddes han att nedlägga sitt befäl, om han saknade mod att verkställa den erhållna or dern. Strommer red då tillbaka till sitt manskap och sade: Kamrater! Man har befallt oss taga skogen från preussarne; det är mig omöjligt att så samvetslöst föra eder till slagtbänken, men jag vill bevisa att jag icke fruktar döden.? Och derpå sköt han sig framför fronten. Volks-Zeitungs korrespondent skrifver från preussiska högqvarteret, att det är en verklig lycka att trupperna snart komma att spridas derifrån, emedan kolerans annvalkande låter sig alldeles otvetydigt förnimmas. Inom armån råder ett allmänt illamående, som läkarne beteckna med : amnet genius epidemicus. Korrespondenten hade 2f erfarit dessa symptomer, men kurerat sig genom svettning i rättan tid. Från Dresden omtalas bestämdt att preussarne ämna utskrifva betydliga krigskontributioner i de sachsiska städerna. I ett enskildt bref från Kassel berättas att 3 bataljoner soldater äro der inqvarterade i en stor kasern, byggd i fyrkant. Tena flygeln ligga de sårade. Allesammans ha nyligen varit i stor fara att bli sprängda i luften. En stor qvantitet krut och öfrig ammunition bade nemligen blifvit gömd på vinden. ofvanför de sårades rum. Tvenne åtta års gossar hade smugit sig dit upp och tändt på krutet. Ögonblickligen hördes en fruktansvärd knall; mer än hälften af det långa taket flög i luften, så att takpannorna ströddes omkring på angränsande gator. Båda gossarne blefvo dödade, men besynnerligt nog skadades ingen soldat. Nu rusade alla, som ben hade, ut ur kasernen. Några af de stackars sårade hade i brådskan förlorat sina kryckor, andra kommo ut med förbundna ögon; öfverhufvud var det förundransvärdt att se, hur hastigt de sårade kommo på benen. Nu slogs allarm, och ull militär samlades på gården; inom några minuter infann sig stadens brandkår, som lyckades förekomma någon större eldsvåda. Kasernen blef nu noggrannt undersökt, och lervid upptäcktes att i hvar och en af de madrasser, hvarpå soldaterna legat, var gömd en temligen betydlig qvantitet krut och patroner; man fann äfven luntor och innan skjutmateriel. De sjuke ha redan egat der öfver sex veckor, och det är ett verkligt underverk att de icke för längesedan lugit i luften.