Aftonbladet – 7 augusti 1866, sida 2

—— —O— 2 Sr — förbi, sade Molly, och då han får höra sanningen från dira egna läppar... YFrån mina fgn?, läppar skall han aldri, få höra den. Jag älskar honom icke tillräckligt för at, kunna förödmjuka mig så inför honom, — bedja honom om förlåtelse och anhå)ia att åter blifva upptagen till nåder. Dylikt kan vara — godt! Jag kan aldrig tro att det är behagligt — men det kan lätta sinnet att erkänna sina fel, kanske, om man gör det till några — till någon man håller af — och det är kanske icke en förödmjukelse att bedja om förlåtelse. Jag vet det icke. Allt hvad jag vest — och jag vet det bestämdt och ämnar handla derefter — är att... ?Jag tycker du kunde afstuta din mening, ade modren efter en half minuts tystnad. Jag kan ej uthärda att så förödmjuka nig inför Roger Hamley. Jag kan. ej förlraga att han skulle tänka mindre väl om nig än han har gjort, huru dåraktigt hans mdöme än kunde hafva varit. Hellre vill ag aldrig återse honom. Och sanningen r att jag icke älskar honom. Jag håller f honom, jag högaktar bonom,. men jag ill icke gifta mig med honom. Jag har krifvit och sagt honom det. Det var blott ill en tröst för mig sjelf, ty när och hvar et brefvet träffar nom Och jag har krifvit till equiren också. Det är en sådan ittnad att hafva gjort detta; det är det ästa af alltsammans. Det är så godt att inka på att jag åter är fri. Det tröttade nig så att beständigt behöfva sträfva uppåt ör att komma i jemnhöjd med honom. örklara mitt uppförande !? tillade hon, uppepande mr Gibsons ord i en ton, som om ågot sådant aldrig kunde falla henne in.