Aftonbladet – 7 augusti 1866, sida 2

smög sig upp till sig, var tiden för fruko sten längesedan förbi. Dörren till Cyn tias rum stod på vid gafvel och rumme var tomt. Molly ordnade sin klädsel oc! gick ned i förmaket, der Cyntia och henne mor sutto i en sinnesstämning, som kund kallas beväpnad neutralitet. — Cyntias an letsdrag kunde gerna varit af sten, så skar pa och hårda sågo de ut, och hon var der till marmorblek; men hon sydde och arbe tade som om ingenting ovanligt händt. Icke så mrs Gibson; hennes ansigte bar spår a tårar och hon såg upp och helsade olly: inträde med ett svagt småleende. Cyntis tycktes hvarken hafva hört eller sett att nå. gon kom in. Molly tog en bok, mindre för att läsa än för att hafva någon sysselsättning som kun. de ursäkta hennes tystnad. Huru länge denna tystnad räckte, tycktes vara omöjligt att säga. Det föreföll Molly som om nåson förtrollning bundit hennes tunga och de andras också. Slutligen bröts tystnaden al Cyntia, men hon mäste begynna två gänser innan hon kunde beherrska sin stämma nog för att tala tydligt: ?Jag önskar underrätta er båda om att rån deana dag allt är slut mellan Roger lamley och mig.? Molly släppte boken ur handen och stirrade på Cyntia, utan att rätt förstå henne. Mrs Gibson utbrast i harmsen ton, som om on blifvit personligen förorättad: Jag kunde hafva förstått detta om det kett för tre månader sedan, då du var i sondon, men nu är det en dårskap, Cyntia, ch det är icke heller ditt allvar? Cyntia-svarade ej, men det beslutsamma ittrycket i hennes ansigte försvann ej ens lå Molly slutligen sade: ?Cyntia, tänk på honom! — det skall rossa hans hjerta.? ?Nej?, svaräde hon, det skall det icke. a äfven om så vore, kan jag ej hjelpa et. Allt detta sqvaller och prat är snart