Aftonbladet – 7 augusti 1866, sida 2

Det är sannt att sqvallret ej ännu fått reda på din förbindelse med Roger Hamley, men förtalet har gjort Molly till sitt offer i ditt ställe, Cyntia, och -beskyllt henne för en hemlig förbindels: med mr Preston, som gjort möten och sammankomster, dem ingen af din familj vetat af, nidvändiga — — —? Pappa?, afbröt Molly, ?om du visste allt, skulle du ej tala så till Cyntia. Jag skulle önska att hon ville berätta dig hvad hon sagt mig.? Jag är färdig att höra allt hvad hon vill säga mig?, svarade mr Gibson. Nej ! utbrast Cyntia, ?ni har dömt mig på förhand, ni har talat till mig på ett sätt, hvartill ni ej hade rättighet. Jag vill hvarken gifva er mitt förtroende eller mottaga någon hjelp af er. Menniskorna hafva alltid varit hårda mot mig? — hennis röst darrade ett ögonblick — jag trodde ej att ni skulle vara det; men j:g kan också bära detta,? Och i trots af Mollys försök att qvarhålla henne, slet hon sig lös och lemnade rummet. Ack, pappa?, sade Molly gråtande och lade armen om hans hals, ?låt mig få säga dig huru det var!? Men i detsamma kom hon ihåg att en del af historien just icke egnade sig att berättas i styfmodrens närvaro och hon tystnade plötsligt. Jag tycker verkligen, mr Gibson?, sade doktorinnan och höjde sig ur den stora näsduk, hvari hon begrafvit sitt ansigte, jag tycker att ni behandlar min stackars faderlösa flicka bra hårdt. Jag önskar bara att hennes egen far lefvat, så hade detta aldrig händt.? Ganska möjligt. Emellertid vet jag ej hvaröfver hon eller du skulle kunna klaga. Jag och de mina häfva skyddat och vårdat henne så mycket vi kunnat; jag har hållit af henne; jag håller af henne nästan som om hon vote min egen dotter — lika mycket som Mölly — döt vill jag icke påsta.