Aftonbladet – 7 augusti 1866, sida 2

tHvarföre skulle hon säga något alls? svarade Cyntia litet bittert. Hennes ton, or än orden retade mr Gibson obeskrifigt. Eet var nödvändigt för henne att rättfärdiga sig inför mig. Jag hade fått höra min dotters rykte angripet för de möten hon haft med mr Preston och jag fordrade en förklaring af henne. Du behöfver ej vara orättvis också, Cyntia, fastän du varit kokett och lättsinnig i sådan grad att du till och med neddragit Mollys namn i samma dy. Cyntia upplyftade hufvudet och såg på honom. Ni säger så om mig, mr Gibson? Utan att känna till omständigheterna vid detta, säger ni dock så om mig?4 Han hade uttryckt sig för starkt, det visste han. Men han kunde ej i detta ögonblick förmå sig att erkänna det. Tanken på huru hans ljufva, oskyldiga Molly fått lida för halfsysterns skull, förhindrade hvarje återtagande af hans ord. Ja, svarade han, jag säger det. Man kan aldrig förutse huru en handling, aldrig så litet öfverskridande gränsen för det jassande, af verld-n uttydes. Jag säger att Molly fått bära mer än en tung börda i följd af denna din lättsinnighet, Cyntia. Omständigheterna kunna ursäkta dig — jag medger det, men du kommer att behöfva framdraga dem allö, då du en gåug skull förklara ditt handlingssätt för Roger Hamley, när han kommer hem, derpå kan du vara viss. Jag fordrar att du-sanningsenligt berättar mig alltsammans, på det att jag må kunna beskydda dig tills han kommer och skaffar sig laglig rätt dertill.4 Intet svar. Mrs Gibson vågade ej heller yttra: ett ord, utan dolde ansigtet bakom näsduken. Detta fordrar sannerligen förklarlnip?, fortfor doktorn. ?Efter allt utseende har du varit förlofvad med två personer på en gång!? Åunn intet svar,