Aftonbladet – 7 augusti 1866, sida 2

Och mrs Gibson började gråta. 1 det. samma kom doktorn in i förmaket. Ar du redan hemma, Hyacintha! Välkommen, min vän, sade han artigt och kysste hennes kind. Nå, hvad står på? Da gråter ju, tillade han, hjertligen önskande sig långt derifrån. Ja, sade hon och lyfte upp hufvudet, i hopp om något slags deltagande, huru dyrt det än skulle köpas. Jag har nyss kommit hem, och jag håller på att berätta Cyntia huru bitter lady Cumnor var mot mig och det för min egen dotters skull. Visste du att hon hade gått och förlofvat sig med mr Preston och sedan brutit med honom? Alla menniskor tala derom, och de visste det vid Towers.4 Hans och Mollys blickar möttes och han förstod allt. Han sammandrog läpparne som til en hvissling, men intet ljud hördes. Cyntias trotsiga min hade nu alldeles försvunnit. Molly satte sig bredvid henne. Cyntia4, sade doktorn mycket allvarsamt. 4Jat, svarade hon sakta. ucÄr detta sannt? Jag hade hört något deraf förut — icke mycket; men ondatungor hafva varit i rörelse tillräckligt för att göra det nödvändigt att du får en beskyddare, en vän som känner sanna förhållandet.4 h Han svarade icke strax. Blutligen sade on: Molly vet alltsammans. Ja, jag vet det4, sade mr Gibson med stränghet, Coch jag vet att hon fätt uppbära klander och förebråelser för din skull, Cyntia. Men något mera ville how ej säga mig. TSade hon så mycket?5 frågade Cyntia häftigt. Jag kunde ej undvika det, invände Molly. cHon nämnde icke ens ditt namn, sade mr Gibson. Hon trodde sig visst till och med hafva dolt det — men jag kunde ej ER misstega mig om hvem hon me: nä