Aftonbladet – 6 augusti 1866, sida 3

Å as Tyska krigsskådeplatsen. Ehuru både från Berlin och Märchen be rättats att hr von Pfordten den 27 Juli a I slutat ett vapenstillestånd med Preussen, h preussarne fortsatt kriget i norra Baierr Samma förhållande gäller i fråga om Be Iden, der preussarne den 1 dennes besatt Mannheim och Heidelberg. Den 28 Juli dågen efter det förmenta vapenstilleståndet Jafslutande, begaf sig baierske generalstabs chefen Tann. till preussiska högqvarteret vi Bossbrann föratt vidtaga anordningar fö fiendtligheternas upphörande, men genera Manteuffel försäkrade att han icke mottagi någon ordre om vapenstillestånd och äm nade fortsätta fiendtligheterna. Den 31 Jul inberättades från Mänchen att förbindelser med Närnberg var afbruten, och att mar emotsåg preussarnes intågande i staden ehuru hr v. Pfordten påstods redan den 2 med framgång underhandlat om fiendtlighe ternas inställande. Emellertid stodo preus sarne under hertigen af Mecklenburg i Mug. gendorf mellan Niärnberg och Bamberg: samma dag hade en preussisk kår från Böh. men trängt fram öfver Eger till Weiden i Öfre Pfaltz, der de haft en blodig strid med baierska gardet. Vägen från Eger öfver Weiden leder till Amberg och Regensburg, Det ser således ut som preussarne ville före vapenstilleståndets definitiva afslutande in. taga en sådan ställning i de sydtyska staterna, att de under fredsförhandlingarne genom ockupation af betydliga landsträckor kunde utöfva en stark pätryckning på den blifvande sydtyska konfederationen. Om träffringen vid Weiden heter det i Baierns officiella tidning: Vi nödgas beklagligtvis meddela att en Hlodig strid egt rum i närheten ef Weiden mellan vår gardesbataljon och preussarne. I betraktande af de öfverenskommelser om ett vapenstillestånd och den vapenhvila, som den 29 Juli afslöts mellan prias Karl och general Manteuffel, och hvilken ganska säkert telegraferades till alla preussiska befälhafvare, förekommer oss denna sammanstötning helt och hållet oförklarlig. Man säger oss, att en parlamentär blifvit afsänd till preussiska kåren för att förklara att en blodsutgjutelse icke skulle vara till någon nytta under vapenhvilan. Förgäfves — striden egde rum. Den slutade med betydlig förlust på bairarnes sida, emedan de angrepos af öfverlägsna stridskrafter. Från Wirzburg skrifves den 27 Juli: Gårdagen var den mest or liga som man här upplefvat på ett halft århundrade. Redan. kl. 5 på morgonen hördes häftigt ihållande kanondunder från den några timmars väg oflägsna krigsskådeplatsen. Då visade sig plöteligt de mot vester liggande bergen betäckta med trupper af alla vapen, tillhörande 8:de förbundsarmån. På tusentals vagoar drog sig den tillbakagående:tränen i ormlika bugter dels ned för Nikolausberget och Höchberg, dels från Veitshöchbeim genom vär stad, . Blo:t några få af dessa vagnar förde sårade vänner och fiender. Snart visade sig trupper af 8:de kåren, som dagen förut deltagit i striden vid Tauberbisehofsheim, kommaade från alla håll med hungriga magar och törstiga strupar, men likväl med friskt mod. Stadens invånare täflade med störeta beredvillighet att förse dem med mat och dryck. Om sjelfva stri den fick man endast obestämda underrättelser; en del återvände i tanka att de hade segrat; andra yttrade att fiendens öfvermakt var för stor och att de derför uppgifvit sina goda positioner. Både i Baiern och Wiärtemberg har man dels redan afsändt, dels gjort anstalt att kunna skicka alla värdesaker, till Schweiz. Under näst sista veckan anlände dit från Wirtemberg icke mindre än 15 centuoer guld och silfver, hvaribland statskassan till ett belopp ai 1,800,000 floriner. I Baiern, hvars hufvudstad ligger något mera skyddad, har man inpackat alla allmänna medel och annan värdefull statsegendom för att i nödall kunna i största hast flytta dem till Schweiz. Afven i Pinakoteket (Mänchens berömda tafvelgalleri) har man någon tid varit sysselsart att packa in. konstsaker. Dessutom ha till Schweiz anländt en stor mängd flyktingar, isynnerhet af de högre slasserna.