Det var ej heller för din, uten för min skull, som de talade derom?, sade mrs Gibson. Det var af deltagande för mig; det är minsann icke så roligt att veta sitt barn i hvars mans mun.? ; ?Som jag nyss sade, det beror alldeles på hvad som säges. Ifall jog skulle gifta mig med lord Hollivgford kunde jag också vara viss på att komma i hvars mans mun, men jag tror ej någon of oss. skulle oroa sig deröfver.? Men nu är det ej fråga om giftermål med lord Holiingford, och bara dåraktigt att tänka sig ia i omöjligheter. Man föger att du gått och förlofvat dig med mr Preston, och att du ou nekar att gifta dig med honom. och det kalla de koketteri och löättsinne.? Vill du att jag skulle gifta mig med honom då, mamma?? sade Cyntia med lågande kinder, men utan att se upp. Molly stod bredvid henne, mycket varm, hon också, ehuru hon ej rätt förstod hvad som var ifråga, och blott qvarhölls der hon var, af hoppet att kunna vara fredsmäklerska eller hjelparinna på något sätt. (Nej, svarade mrs Gibson tydligen brydd af frågan. Det vill jag naturligtvis icke; du har ju gått och trasslat in dig i en förlofring med den här Roger Hemley, en mycket hederlig och bra karl, gudbevars, men man vet bara icke hvad han är, eller om han lefver, och om han är i lifvet så har han ej en styfver att lefva af.t cJag ber om förlåtelse, ban har ett arf efter sin mor, det vet jag; det är kanske icke så stort men han är dock icke alldeles medellös, och han kan med visshet räkra på att förvärfva ära och rykte och då komma penningarne också, sade Cyntia. (Forts. följer.)