tänkte jag då du föddes till verlden, ett jog en dag skulle få böra dig omtalad på detta sätt.? Cyntia kastade hufvudet tillbaka och hennes ögon blixtrade. Hvad ba de med mig att göra? Huru kommo de att tala om mig på något sätt ?? Alla menniskor tala om dig, hvilket ej heller är att undra på. Lord Cumnor får ju alltid veta allting. Du borde vara försigtigare i ditt handlingssätt; Cyntia, om du ej vill att men skall tala om dig.? ?Det beror på hvad man säger?, svarade Cyntia med lätsad likgiltighet; bon hade liksom en aning om det som komma skulle. Jaså! Jag tycker ej om cet i något fall. Det är just icke roligt för mig att af lady Cumnor få höra huru illa min dotter uppför sig, och sedan taga emot bannor och förtret för hennes kokeiteri och flyktighet, alldeles som om jag rädde derför. Dukan vara viss på att hela glädjen af mitt besök på Towers, blef förstörd derigenom. Nej, låt min schal vara; jag kon sjelf taga den med upp till mig. Cyntia var ku vad och satte sig ned midtemot modren, som emellanåt drog mycket djupa och hörbara suckar. Vill du icke berätta mig hvad man fagt, mamma? Om man anklagar mig för något, bör jag väl få veta hvad detär. Här kommer Molly? (hon inträdde i detsamma, helt verm efter sin vanliga morgonvandring). Molly, vet du att mylord och aylady hafva gjort mig den åran att tala om mina fel och svagheter och mitt, uppförande, och mamma vill ej omtala hvad de sagt. Jag vill visst icke göra mig bättre än någon annan, men jag kan bara icke begripa huru en gretve och ea grefvinna kunna sysselsätta sig med en så obetydlig person, som mig.?