Aftonbladet – 6 augusti 1866, sida 2

landssekreteraren i Nyköping Varenius, borgmästaren i Sala Bovin, t. f. landssekreteraren Krok och v. häradshöfding LevenhaSen. — Konstnotis. Den utmärkte danske marinmålaren C. Fr. Sörensen, hvars stora vid den pågående skandivaviska konstexpositionen utställda sjöstycke blifvit inköpt förindustrioch konstlotteriet i Göteborg, har vid sitt nyligen i hufvudstaden aflagda besök emottagit beställning å en större tafla af konungen, efter en skizz från Bohuslänska skärgården. MM — MU Gelhaars afskedsrecett. Kongl. operan afslutade sistl. tisdag sin lysande verksamhet för denna saison med en högtidsstund af sorgblandadt nöje, då allmänheten för sista gången hörde den unga sångerska, som nu under åtta år, i den intagande genre af dramatisk musik, som är hennes, varit vår scens mest framstående förmaga. Huset var mn turligtvis utsåldt, entusiasmen stor, och en hel sommarskur af blommor regnade nästan oaflåtligt, ända tilldess ridån efter pjesens slut för tredje gången och obevekligt skilde de tacksamma åhörarne från föremålet för der:s hyllning. Publiken nödgades taga detta afsked såsom ett farväl för alltid, och ett sådant förlänger den gerna då det är en gunstling, som lemnar scenen — i hvilket afseeode må er-1 kännas att saisonen medfört mer än en känabar pröfning. Mll Wilhelmina Gelhaar blef är 1857 avtagen såsom elev vid Kongl. operan, och sedan hon året derpå lemnat elevskolan uppträdde hon med stigande framgång i åtskilliga koloraturpartier, tilldess hon år 1860 sökte i Paris, under ledning af Duprez, fullända sina sångstudier, hvilka emellertid efter hennes återkomst till hemmet ytterli gare fortsattes för hr I. Berg, hennes förste lärares, prof. Ginthers, efterträdare i sångundervisning vid vår opera. Upptagandet af Aubers snillrika verk, Kronjuyelerna, anvisade mill Gelhaar hevnes rätia verkningskrets, och det öri partier af denna genre, hon under de sednare åren spelat den väsentliga roll, som nu gör henne så allmäst saknad. Hennes mångsidighet i förmågan stt med utsökt finhet återgifva partiets både lyriska och dramatiska nyanser, hennes blick för såväl det hela i karakteren, som des3 detaljer, hennes förfinade elegans, som likväl ingalunda utesluter hjertlighet och natur, hennes sällsynta grace och ovanliga skönhet — allt detta har alltför tydligt framstått i så intagande tondikter, som Hvita Frun, Kronjuvelerna, Fra Diavolo, Villara Dragoner, Kärleksdrycken, Regementets Dotter, m. fl., och är ännu i alltför friskt minne för att vi skulle behötva erinra derom. I dramatiskt afseende torde Drotwning Elviras Saga och i lyriskt Den Svarta Dominon hafva varit hennes förnämsta triumfer; och det förra arbetet hade icke bort, det sednare icke kunnat här gifvas, utan hennes förmåga till stöd. Afven i Rossinis verldsberömda buffa, i Mozarts odödliga Figaro och Troliflöjten, samt i Meyerbeers koloraturpartier har hon me4dverkat med för den musikaliska allmänheten lyckobringande förtjenster, ehuru i dessa sistnämnda roller icke t:llika med den sorgliga — ait vara oersättlig. Ty detia s,nes bon oss beklagligtvis vara i de partier, som utgjort hennes förnämsta heser såsom konstnär, och hvari hennes talanger slagit ut i sin rikaste blomstring. Att en konstgren af obestridt värde, på en musikalisk scen af så rik utveckling och stort anseende, som vår svenska, skulle kunna nedläggas eller försummas, sedan den, teck vare en för densamma begåfvad artist, vunnit framgång och blifvit oss en kär vana, kunna vi emellertid icke antaga. Då således åtskilliga konsinärivnor måste sinsemellan dela de roller, som mll Gel h 2 in.chaft, kunoa viaf dessr icke ö on imitation — ty kopian-blifver sällan i högre mening sann och lefvande — men då de hvar för sig i dessa partier ingjuta sin individualitet, äro vi ialla fall förvissade att det mönster, hon gifvit, skall blifva dem en förträfflig ledning, och att hennes miane ålanda skall fortlefva länge, och välgörande inverka på den scen, hvars prydnad hon i sin riktning varit. Den omsorg, som hvad vi här ofvan påpekat, erfordras, blifver emellertid för den nya direktionen en särskild börda till de många andra; men på samma gång vi önska den lycka till sitt maktpåliggande värf, kunna vi lyckönska den att ega i den nu afgåendes mångsidiga och kraftfalla verksemhet både ett stöd och en sporre för egaa bemödanden. —— — Syskonen Neruda. Fru Wilhelmina Norman skulle i förening med sina syskon ml Maria och br Frans Neruda, i dag gifva konsert i Marstrand. — Ole Bull har på genomresa från Pe tersburg till Stockholm gästat Helsingfors. Han har der gifvit två konserter, en i tisdags och en i fredags, beggei förening med