Aftonbladet – 4 augusti 1866, sida 3

Vansk og pvensk, I de testa fall gå hans förslag till reformer i de nordiska munarternas rät(skrifning i samma riktning som hr L. Kofods (i afhandlingen om Nordens språkliga enhet), hvilkens arbete i detta ämne dock varit hr Kuudsen obekant. I några afseenden går han längre, såsom i fråga om I bortkastande af konsonantfördubblingen il svenskan, der den ej finns i norskan och danskan, samt af verbernas plural s. v. Författaren nöjer sig för öfrigt ej med att framstäl!a förslag, han sätter dem för egen del i verket, hvadau hans afhand1.ng har ett utseende, som betydligt skiljer : sig från de öfrioaisamma häften. Naturligtvis har han lätit det tyska alfabetet rymma fältet för det latinska och tillämpat de RaskPetersenska rättskrifningsgrundsatserna, men ej nog dermed. Han låter det verkliga uttulet bättre komma tiil sin rätt, än eijest sker i skift. och särskildt värnar han del: härda konsonanterna, han skrifver t. ex. landskep, bok, ut, saknet, o. 8. v. j Bland andra missförstånd, som hindra ett rärmande mellan de nordiska munarterna i deras yttre klädnad, rättskrifningen, är den föreställningen ett bland de vigtigaste, att ett sådant närmande skulle vara någonting artificielt och godtyckligt, en för alla parterna ö aktig kompromiss. Den som läser hr Knudsens intressanta afhandling kan deraf lära, att närmandet helt enkelt blir en följd, en fördel på köpet, af en reform, som för bvart och ett af språken — utan hänsyn till de andra — är at högsta behof påkallad. Andra årgångens tredje häfte af Svensk igaste uppsatsen an prof. Olivecronas bekanta arbete om dödsstraffet, hvaremot recensenten, i egenskap of Psträng logiker?, riktar åtskilliga anmärkringar, hvilkas logiska stränghet emellertid ej är så farlig, som den gifver sig ut för. Dessutom anmälas i detta häfte Chydeniil, berättelse om expeditionen till Spetsbergen, vittra arbeten af Emelie Carlen och fört. till Agnes Tell, Rabenii handbok i Sverges förvaltningsrätt, m. m.. I en anmälan af Fischers inledning till nyare filosofiens hiia presteras ett slags försvar för den fi soliska vetenskapen, hverom vi end i anmärka, ett man väl kan önska men föga hoppas, att filosofiens vedersakare skola läta sig af nägra filosofiska elementarsa vändas till sundare åsigter. An ridderskapets och adelns diskussionsprotokoll i representationsfrågan har arbetat sig upp till en så exalterad hänförelse öfver det Poriginelt svenska skådespelet? af en adelskorporation, som afstär sina privilegier, att man, trots den påtagligen fullt seriösa välmeningen i hans ord, ovilkorligen påminnes m, hur nära det löjliga och sublima gränsa till hvarandra. Uppifrån den svindlande höjd af extas, der han befinner sig, ser han den 7 December 1865 såsom någonting ensamt stående i verldshistorien. Att han ej varit i siänd att upptäcka minsta grand vare sig af den 4 Augusti 1789, eller af de offer, som den Magyariska adeln 1847— 1848 frambar på fosterlandskärlekens altare, röjer mindre insigt och omdöme än entusiasm — hvilken sistnämnda väl är en god sak, dock ej på sanningens bekostnad. Den välskrifna uppsatsen öfver Chydenii berät telse om expeditionen till Spetsbergen läses med nöje. I det oss just nu tillhandakomna fjerde häftet af samma tidskrift afslutas uppsatsen rörande prof. Oliveeronas bok om dödsstraffet. I sammanhang härmed redogöres för prof. Nyblei skrift ?Om statens straffrätt?, hvilken kommer till det resultatet, att då straffets första uppgift är att vara ett medel mot hotande faror, finnes intet medel i verlden ait ersätta dödsstraffet och tr att detta sålunda är både nödvändigt ochs rättmätigt. (Vitorde särskildt återkomma till s denna skrift och dess bevisningemetod.) Häf-t tet innehåller för gt endast litteraturan-d mälanden, nemligen en utförligare uppsats s af D. K—ff öfver nyare teologisk litteratur, )1 en artikel öfver Henchs Julian den frafaldne 1 och Ibsens Brand, samt derefter några smärre c anmälanden. a Fra alle Lande är en af hir V. Mariboel! och E. Bluhme utgifven månadsskrift för? nyare resebeskrifningar, skildringar af länder och folkslag, af djuroch växtlif (prist pr årgång: I rår rmt). Innebållet synes, ! efter nuvarande årgungs två första hälten att! döma, sara omvexlande och med omsorg I valdt. Det består dels af originalartiklar, ! såsom R. Watts reseminnen frän Australien, Mariboes uppsats om torfoch stenkolsbild-C ningen m. m., dels af öfversättningen ur främmande verk såsom artikeln om Palgra! ves märkliga, men något hemlighetsfulla S resa i Arabien 1862—063 i kejsar Napoleons ärenden, 0. s. v. En annan ryktbar resani S f E : i g t S D a k I 1 8 I e q t k 1 mo mA ot mor so des, hr du Chaillus sista upptäcktsfärd bland Afrikas vildar och gorillor, finnes här också skildrad efter ett föredrag af du Chaillus i geografiska sällskapet i London. En uppsats om Madagaskar bör läsas med intresse just nu, då flera nordbor bereda sig att der fortsätta det arbete, som engelska missionärer der började för snart fyrtio år sedan: som bekant, har nemligen den norska mis.sionen i Sydafrika beslutit utsträcka sin verksamhet till Madagaskar. — I det hela tro vi, att denna månadsskrift erbjuder en lärorik och roande läsning så för äldre personer som för ungdom. I femte och sjette bäftena läser man en lifligt och väl skrifven skildring af ?en Sommerreise i Norge af danske naturhistorikern Arthur Feddersen, och i sjette häftet ett särdeles intressant tBrev fra Buenos Ayres? af en ung, rikt hegåfvad dansk, fom nyligen utvandrat till Platastaterna. Hr Mariboe utger a en annan tidskrift For Ungdomen, som innehåller korta berät telser, skizzer och äfventyr, med lämpliga illustrationer, och passande tull läsning för ungdom om 12 till 15 år. I en särskild afdelning meddelas i hvarje häfte åtskilliga sikaliska lekverk, charader, gåtor, anagrammer, kuriösa räkne-uppgifter m. m. Att döma af de tre häften, som kommit oss tillhanda synes denna tidskrift vara innehållsrik och väl redigerad. Af Literairt Tidskrift utgifven af Joh. Vibe, är det första och hittills enda häftet sätillvida rätt egendomligt, att det har ett för en tidskrift ovanligt stort omfång (240 sidd.) och likväl synbarligen, till största delen, flutit ur en och samma persons penna, nem:ligen utgifvarens. Får man af begynnelse häftet sluta till företagets plan, hvarom utgifvaren icke alls uttalar sig, synes meni gen vara att här inrymma hufvudsakligen dels satirisk morskabsläsning, dels kritiker ötver norsk, dansk och svensk litteratur. Bland det förra slaget finnes ett å studentspektakler med bifall gifvet enaktslustspel, hvari komiken åtminstone har den handgripliga tydlighetens förtjenst. Samma egenskap mäste rättvisligen erkännas i de öfriga satiriserande uppsatserna. I den kritiska afdelningen äro inga svenska böcker omtalade, hvartill skälet är det för de svensknorska bokhandelsförbindelserna mycket be, tecknande, att nästan inga svenska böcker l. ; j af detta årets skörd funnos att tillgå i Kristianias bokhandel, då häftet för ett parl månader sedan utgsa sl!