Vigtig fråga för de stundando riksdags mannavalen. I anledning af den insända uppsats, som under förestående rubrik förekommer ito:s dagens Aftonblad, torde följande böra gen mälas. Att ordet bosatt i 14 rikdagsordninger i de allra flesta fall kan öfversättas mec mantalsskrifven, må medgifvas, ehuru det el jest icke kan medgifvas såsom en allmin giltig regel att orden äro fullt synonyma Är det uppenbart att en person haft sit bo och hemvist annorstädes än der han ä) mantalsskrifven, eller är frågan om en tjen steman, som, utan vederbörligt tillstånd. låtit mantalsskrifva sig annorstädes än des han haft sin tjenst, så kan han ej anses bosatt, der han sålunda blifvit olagliger mantalsskrifven. Flera prejudikater kunne åberopas härför D:ck — det är ej härom vi vilja tvista. Ins. synes ej heller hafva framställt någon förfrågan i denna del. Hans fråge gäller, huruvida, under antagande deraf att bosatt och mantalsskrifven betyda detsamma, man likväl icke skulle kunna välja och blitva vald till riks dagsman i andra kammaren utan afseende å mantalsskrifningsorten, enär i 27 ri-sdags ordningen förutsättes, att man jemväl för andra kammaren kan blifva vald till riksdagsman för två eller flera valkretsar?, hvilket ins. förmenar icke skulle vara möjligt. derest man måste bålla sig till boning: eller mantalsskrifningsorten. Detta raisson nement hvilar dock på ett förbiseende a! et annat stadgande i riksdagsordningen, nemligen sista punkten i 16 , enligt hvilken stad, som har att utse flera riksdags. män, må kunna indelas i valkretsar. Och sker detta, så är likväl valbarheten icke in. skränkt inom valkretsen, utan kan man i en sådan stad lagligen blifva vald för mer än en valkrets. Inas. torde således finna att 27 6:s stadzande på intet sätt rubbar föreskrifterna i 14 och 19 . I sammanhang med förestående torde uppmärksamheten böra fästas å ett annat stadgande i riks agsordningen, om hvars betydelse v d de instundande valen meningarne, besynnerligt nog, synas vara på ett betänkligt sätt delade. Det är det enkla stadgandet i 16 : För hvarje kommun väljas en elektor och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal af ett tusen.? Detta vill man tolka sä som om hvarje kommun, huru liten som helst, visserligen skulle få välja en elektor, men att ingen kommun, söm ej har fullt 2000 invånare, skulle få sända flera än en. En sådan tolkning strider eå uppenbart emot ordalydelsen att den svårligen kan vidhållas. För oss vill det synas klart, att lagens mening är den, att en kommun med t. ex. 999 medlemmar ej får sända mer än en elektor, men en kommun med 1000 medlemmar deremot två, 0. s. v., så att om folkmängden är 2000 väljes 3 elektorer, — om den är 3000 väljas 4, ete. Med ett ord, vi anse stadgandet, såvida det får antagas vara grammatikaliskt riktigt uttryckt, hvilket väl torde få förutsättas, hafva samma 1etydelse som om det i stället egde denna lydelse: För hvarje kommun väljes, utan afseende å folkmängden, en elektor och derutöfver, efter folk: nängden, en för hvarje ful:t tal af ett tuseu.? Men, som sagdt är, stadgandet, ev: ordalydelsen tolkadt, kan icke heler nu hafva annan betydelse än den nyssnämnda.