Aftonbladet – 3 augusti 1866, sida 3

TANTEN Ht OfES pa og fr 3 PETRI RS TYSKLAND. Antalet af de stater som anslutit sig till Preussens program har ökats med SachsenMeiniogen. Man torde erinra sig att hertigen den 28 Juni, efter slaget vid Langensalza, lemnade sitt land och gick öfver till österrikiska lägret. -Bednare besatte preussarne hans område (specielt grefskapet Camburg, som bildar en enklav i Preussen) och insatte en civilguvervör. Nu tyckes hertigen såsom en ångerfull syndare blifvit tagen till nåder igen. Han har hemkallat sin kontingent, 2000 man, från fästningen Mainz, hvars kommendant medgifvit dem fritt aftåg, men utan gevär och efter aflagdt löfie att icke strida mot förbundet. Ett intressant bidrag till kännedomen om preussarnes militära taktik i de flesta striderna mot österrikarne och sednast i fäktningen vid Blumenau, innehålles i en korrespondens från Pressburg af ettögonvittne, som yttrar: Vi mäste erkänna att vapenhvilan inträdde just i grefvens tid för oss. En tivime sednare, och Pressburg hade varit besatt af preussarne. De hade trängt ia i Ungern vid Holtseh, Sassin och Gänserndorf-Marchegg i tre kårer, hvilka dock stodo i nära förbindelse med hvarandra, samt rörde sig koncentriskt framåt öfver Malatzka, Stampfen och Neundorf emot Pressburg. Vid dessa vägars förevingspunkt i Blumenau, knappt en mil norr om Pressburg, stötte preussarne på österrikiska förposter och öppnade en tiraljörseld, som med korta afbrott fortsattes hela dagen. Den 22 på morgonen upptogs striden ånyo. Preussarne hade under tiden dragit till sig nya trupper, och äfven ät österrikarne var Yörstärkning på väg. Striden hotade att ötvergå till ett formligt fältslag, och man kunde med tillhjelp af en god kikare noggrannt iakttaga dess detaljer. Preussarne öljde sin vanliga taktik. De upprullade sina stridskrafter likformigt utåt hela slaglinien och bragte således österrikiska kåren i strid i hela dess utsträckning samt tvingade den att jemväl likformigt fördela sin styrka. Btriden gick flere timmar fram och åter med omvexlande lycka; då började plötsligea preussiska armens högra oci vehstra flygel att vika tillbaka, under det centern höll stånd. Flyglarnes återgång var emellertid ingenting aunat än en sammandragning af styrkan emot centern till dess skydd och betäckning. Österrikarne, som trodde sig böra rycka efter dem, utsträckte derigenom sina båda flyglar starkt i divergerande riktning och försvagade derigenom sin center, Med ångest och bäfvan sågo vi nu det olyckliga ödesdigra ögonblick närma sig, då den koncentrerade fiendiliga styrkan skulle kasta sig öfver våra trupper och genombryta linien. Då afstannade på en gäng elden på båda sidor likeom genom ett trolleri. Vapenhvilan blef proklamerad. En timma sednare, och våra trupper hade varit slagna och Pressburg besatt af preussarne. Men hvad som förundrar oss, är att sedan preussarne haft denna taktik att tacka för sina segrar vid Nachod, Trautenau, Mäcchengrätz, Josefsstadt och Königgrätz, ha vi likväl icke lärt att lämpa vårt stridssätt derefter. Genom att följa efier fienden koncentriskt mot midtlinien i stället för i divergeraude riktning, skulle vi betydligt stärka vär center och kunna göra kraftigt motstånd mot det fiendtliga anfallet. Ett telegram har förkunnat att konungen af Preussen lätit kalla Frankfurtsenatorn Miller till Nicolsburg och gifvit honom tillkänna att han ville efterskänka den mycket omtalade krigskontributionen, så framt Frankfurt blefve en preussisk stad. Med detta besked återvände hr Mäller till Frankfurt den 29 Juli. För öfrigt tyckas de goda frankfurtarne blifvit slungade från den ena förskräckelsen i den andra. Först hette det att batterier kört upp på höjderna utanför staden för att bombardera den om icke penningarne v.ro erlagda till den 26 på aftonen; dagen derpå hette det att staden skulle bli uthungrad, emedan alla portar voro spärrade och ingen slapp hvarken ut eller in. Denna åtgärd synes dock endast varit afsedd att hämma den ofantliga utvandring, som egt rum på de sista 8 dagarne. Till Paris skola flera tusen köpmän och industriidkare anländt från Frankfurt, och ännu flera till Heidelberg. Genom noggrauvå undersökningar har blifvit ådagalagdt att utom konungens af Hannover enskilda förmögenhet en stor del af landets medel, hvaribland den s. k. generalkassan med en behållniog at öfver 19 millioner thaler, blifvit bragta i säkerhet