Aftonbladet – 3 augusti 1866, sida 2

fald, ty i hennes tanke kunde ingen den angenämaste och behagligaste person i verlden jemföras med Roger. Det dröjde en stund innan Cyntia sade något mer. Hon talade då om helt andra saker och i en temligen kort och litet harmsen ton. Ej heller häntydde hon vidare på sina dygder och goda egenskaper. Efter någon tid var mrs Gibson emellertid så frisk att hon kunde antaga den upprepade bjudningen att tillbringa några dagar på Towers. Lady Harriet försäkrade att det vore en verklig godhet af henne att komma och hålla lady Cumnor sällskap i den ensamhet, hvartill hon ännu var dömd, ty läkaren tillät henne ej att lemna sitt rum. Mrs Gibson kände sig smickrad af en dunkel känsla af att hon verkligen be. höfdes, och ej blott inbillade sig det. Lady Cumnor var just i det stadium af tillfrisknande, då själen ofta återvinner sin styrka långt innan kroppen förmår utföra den vaknande viljans planer och önskningar, som under sjukdomen legat i hvila. Och svårigheten att tvioga kropp och själ — den ena stark och sträng, den andra svag och trött — till att komma riktigt öfverens, gjorde ofta fru grefvinnan temligen onådig. Mrs Gibson var ej stark nog att vara ?souffredouleur?, och besöket på Towers slog icke så väl ut som hon väntat. Lady Cuxhaven och lady Harriet, som båda väl visste huru kinkigt mödrens lynne blifvit, ehuru de ej sins emellan talade derom mer än som var ytterst . nödvändigt, aktade sig emellertid väl att låta Clare? alltför länge vara allena med lady Cumnor, men mer än en gång hände det att både den ena och den andra fann Clare i tårar och förtviflan åhörande, någon af de predikningar som grefvinnan der sin sjukdom uttänkt, och hvilkas text