Aftonbladet – 3 augusti 1866, sida 2

ikt ett bälte omgifva Wien; och att Preusen skall göra sig till codo samma afbrott, ör att föra fram till fronten det bekanta elägringsartilleri, på hvilket Krupp arbetat 30 år i sitt gigantiska etablissement i Esen. För tio dagar sedan sträckte sig jernrägsförbindelsen mellan preussiska armån i Mäbren och den på eachsiska gränsen icke ängre söderut än till den lilla staden Turnau Böhmen, hvilken ligger nära 30 eng. mil rån högqvarteret för hvardera af de fyra seneraler, som kommendera invasionshären. Tafva ej preussarne ådagalagt en exempelös energi med iståndsättandet af jernvanorna, skola de ännu under många komnande dagar vara ur stånd att föra fram le svåra belägringskanonerna till fronten. Dock, vi föredraga att dröja vid gynnsamma föregående tillfällen, som visat oss Österrikes utträdande ur hundrade vapenstillestånds omtvistade områden till det sära och lugna njutandet af en varaktig fred. Det är upplifvande att påminna sig de icke så olika omständigheter, som följde på den förfärliga bataljen vid Wagram Juli 1809. Två återtågslinier lågo då öppna för de slagna österrikarne, den ena till Olmätz och Mähren, den andra till Prag och Böhmen. Uppmuntrad af sin kännedom om styrkan af Prags omgifninar, beslöt erkehertig Carl att draga sig tillbaka till Böhmens högland. Erkehertisen följde nära nog samma väg, som under de sednaste tre veckorna en afdelning af preussiska armön tagit, kom den 10 Juli till staden Znaym och tillbakaslog den 11 det häftiga angrepp Marmont och Massena gjorde för att drifva honom ur denna stad. Midt under bataljen kom budskapet om att Napoleon hade antagit det af erkehertigen föregående afton framställda förslag om en vapenhvila, och få veckor derefter öfvergick vapenstilleståndet i Znaym till freden i Wien, utan någon blodsutgjutelse vidare. Vi påminna om detta vapenstillestånd såsom ett godt förebud under närvarande betydelsefulla kris. TEESE NES