Aftonbladet – 3 augusti 1866, sida 2

Cyntia lade bort sitt handarbete och to; brefvet. Hastigt blef hon först nästan skar lakansröd öfver kinder och panna och der å alldeles dödsblek. Hon såg på Molly iksom för att hemta mod ur den rena oskyl diga blicken i hennes öga. Hou menar — ja, jag kav så gerna säg alltsammans — hon menar att mr Hender son friade till mig, då jag var i London och att han fick korgen? Korgen! Och det har du aldrig sagt mig utan låter mig blott genom en händelse vet: det! Cyntia, du är verkligen bra ovänlig mot mig. Och om jag får lof att fråga — hvarföre skulle du afslå ett sådant anbud! En så vacker karl som mr Henderson — en så fulländad g-ntleman? Din onkel sade mig att han bar en betydlig enskild förmö genhet.? Mamma, har du glömt att jag lofvat Roge: Hamley min hand?? sade Cyntia lugnt ?Nej, visst icke. Huru skulle jag kunne glömma det, när Molly oupphörligt kälta om denna förlofning?? Men verkligen, nä man betänker det osäkra deri — och de var ej heller något bestämdt löfte — har tycktes också sjel! antaga något dylikt.? CHvad då, mamma?t frågade Cyntia skarp ton. tRors, ett bättre tillbud, naturligtvis. Har borde väl kunna tänka sig att du kunde ändra tycke och träffa någon som bättre anstod dig, så föga som du sett af verlden. Cyntia gjorde en rörelse af otålighet, som för att tysta modren, och sade häftigt: Jag har aldrig sagt att mr Henderson bättre anstod mig — huru kan du tala så, mamma? Jag skall gifta mig med Roger, och dermed punkt. Hvarpå Cyntia steg upp och lemnade rummet,