Aftonbladet – 3 augusti 1866, sida 2

muntrad af sitt samvetes gillande. Så va det dock icke med Cyntia. Hon sade ibland a hon var särdeles ledsen och trött vic allt: Åh, Molly, nu måste min godhets åke ligga oplöjd en tid! Den har burit en så förundransvärd skörd i detta år. Jag ha uppfört mig så väl, så utmärkt — om dt bara visste ! Eller ock Kette det: Min godhet och förträfflighet komme; riktigt ofvånefter! Den är som en pappers drake — den steg mot höjden — åb, så högt! — medan jag var i London — oci sedan den sväfvat i högre rymder en tid faller den ned på en gäng, och blir insvärjc i törnbuskar och skogssnär — hvilket allt sammans är alldeles obegripligt för dig, så vida du ej kan förmå dig att tro på mir stora förträffi.het, medan jag var borta. hvarigenom jag fått ett slags rätt att stanns bland alla mammas törnen och snärjgräs nu, Men Molly hade förr hört Cyntia gör: ständiga häntydningar på en sak, som hor ändå aldrig hade ämnat förklara, och ehunt stundom litet nyfiken derpå, brydde hon sig aldrig om att fråga hvad Cyntia menade med sina mystiska anspelningar. Slutliger kom hemligheten fram och det på följande sätt. Mrs Gibson fortfor ännu att äta frukost i sitt eget rum, som hon gjort alltsedan hon blef sjuk, och följaktligen skicka des hennes bref också upp till henne. Er morgon kom hon ned i lörmaket tidigare än vanligt, med ett öppet bref i handen. DJag bar fått bref från tant Kirkpatrick, Cyntia. Hon skickar mig mina räntor — onkel-har ej: tid dermed. Men hvad menar hon med detta, Cyntia?? sade mrs Gibson och pekade på några rader i brefvet.