Aftonbladet – 3 augusti 1866, sida 2

det enda som är ledsamt. Molly, hvarföre skickade de ej efter mig?? Jag ville nog gerna göra det?, sade Molly. Men jag tillät det icke?, sade mrs Gibson. Det var mycket bättre att du stannade der du var, ty du kunde ju ej göra någon nytta här, och dina bref voro så roliga att få. Och nu är Helena bättre och jag är nästan bra, och du har kommit hem just i rättan tid, ty nu skall välgörenhetssällskapet snart ba sin bal.? Men vi skola ju icke dit, mamma?? sade Cyntia bestämdt. ?Det är den 25, är det icke? och jag kan ej tro att du blir riktigt frisk tilldess. Du tyckes verkligen vi!ja göra mig sämre än jag är?, sade mrs Gibson litet harmset. Hon var enaf de personer, som gerna öfverdrifva en obetydlig sjukdom, men som då de verkligen äro sjuka, ej genom att medgifva detta, vilja gå miste om ett nöje. Det var godt för benne att hennes man var klok nog att förbjuda henne gå på denna bal, som hon så gerna ville bivista, men följden af detta förbud var ökad nedstämdhet och klagan öfver allting, i den grad att till och med den glada Cyntia tycktes känna sig nedtryckt deraf, och det var verkligen svårt för Molly att uppehålla båda de andras mod såväl som sitt eget. Att mrs Gibson var vid dåligt lynne berodde naturligtvis på att hon ej var frisk, men hvarföre var ntia så tyst, för att icke säga sorgsen? Molly undrade så mycket mera derpå som Cyatia alltemellanåt högeligen berömde sig sjelf för någon utmärkt, men okänd dygd och förträfflighet, hvaraf hon på sednare tiden kommit i besittning, och Molly var ung nog för att tro det hvar och en, efter en god handling borde blifva gladare än förr, upp