.— Gellivarabolaget. Från kronofogden i Öfver-Luleå G. Öqvist hear till länsstyrelsen ingått följande rapport: Härmedelst anser jag mig böra, till K. M:ts befallningshafvandes vidare åtgörande, ödmjukast rapportera: Att då hvarken penningar eller matförråd erhållas f.ån Gellivaraverken och kanalbyggnaden, har sådant försatt ortens befolkning i en beklagansvärd nöd, emedan största delen, åtminstone inom Öfver-Luleå socken, saknar föda till hösten. Nära nog alla hafva de att fordra vid nämnda verk och kanal för under vintern m. m. dit lemnade produkter och arbetsbiträden, hvaraf de påräknat få penningar för att kunna betala sina kronoutskylder och andra skulder samt till uppköp af brödföda för sommaren ; men då nu detta slagit fel, så stå de alldeles rådoch brödlösa, emedan den ene icke kan hjelpa den andre, och ehuru en stor del äro ansedda såsom förmögna bönder, sakna de dock all kredit. Flera exempel finnas derpå, att äfven sådana måst till mjöl förmala den råg, de haft besparad till utsäde för hösten och hvilkas åkrar i stället måste förblifva obesådda; då nu dertill kommer, att hvad som utmätes för skuld eller annat endast kan försäljas till så ringa pris, att hvarken fordringsegare eller gäldenär i flesta fall dermed äro belåtne, emedan den förre ej kan få full liqvid, ehuru den sednare blifver ruinerad, så måste medgifvas, att. Gellivara bolag försatt orten ien högst beklagansvärd ställning, helst befolkningen lemnat all annan industri å sido och endast egnat kanalbyggnaden sina arbeten och produkter; men skulle deremot bolagets skulder hafva blifvit i våras liqviderade, anser jag befolkningen hade redt sig godt, så i ett som annat afseende.