Aftonbladet – 2 augusti 1866, sida 3

UVUVAUGL WIVUVIDIUIaARIVB al 1019. BLANDADE ÄMNEN, Kungliga författare. London Journal anmärker, att det. för närvarande tyckes nästan hafva blifvit ett mod för furstliga personer att fördrifva den lediga tiden med litterära arbeten. Förutom kejsar Napoleon och hans gemål nä; her denna journal äfveu drottning Victoria, hvil ken redan en Jängre tid sysselsatt sig med att skrifva en cykel afhandlingar, som väntas snart kunna utkomma af trycket; hennes måg, kronprinsen af Preussen, som skrifver de brandenurgska markgrefvarnes historia, och Omer Pascha, hvilken förehar ett arbete öfver Alexander den Stores lefnad. Om skaldekonstens lagerkrans täfla två konungafamiljer : den svenska och den baierska. Ex-konungen af Baiern har nyligen i Nizza lagt sista handen vid en ny samlinj dikter, och hans son, ex-konungen af Grekland, begagnar sin ledighet för öfversättandet af Homers Iiad. Slutligen har konung Johan af Sachsen nyligen utgifvit det 3:e och sista bandet af en tysk öfversättning utaf Dantes Divina Commedia?. — Ett motstycke till Nya garnison. Från Berlin skrifves till Times följande roliga bit om intagandet af en vigtig befästad punkt i hertigdömet Nassau: För att fullborda Nassaus besättande måste preussarne intaga denna stats fästning Marienburg, belägen ej långt från Coblentz på Rhens högra strand. Fästningen består af ett torn, så gammalt att det beundras såsom ruin af turisterne på Rhen, ty det ligger högst romantiskt på ett berg, betäckt af vinstockar. Kommendantens göra på denna fästning bestod i att då och då hålla ögat på någon i den förfallna tornkammaren för duellsbrott arresterad, hetlefrad nassauare. Vid intagandet af denna fästning utgjordes garnisonen af1:o kommendanten, 2:0 en gammal korporal, hans adjutant, 3:0 en kock, också till åren kommen och 4:0 en tupp och sju hönor. Garnisonen fick snart i sigte den fiendtliga armån, som kraflade sig upp för berget. Denna armås styrka uppskattas olika, från 10 till 15 man. Tornets portar blefvo genast tillbommade och garnisonen skrek med full hals åt några vingårdsarbetare nere på berget, att de skulle skynda till hjelp. Men dessa voro obarmhertiga nog att svara, att kärnorna i vindrufvorna ännu ej vore tillräckligt stora att kunna begagnas till projektiler emot fienden. Efter inhemtandet af detta nedslående svar höll garnisonen krigsråd och slutet blef att fästningens nyckel öfverlemnades till den preussiska sergeant som ledde stormningen, och efter en högtidlig protest mot inkräktningen drog sig garnisonen i god ordning till Coblentz. Segrarne satte sig i besittning af fästningsverken, der de funno bland annat gammalt skräp två kanoner förskrifvande sig från Waterloo. — För amatörer af statistiska uppgifter har en fransman roat sig med att kalkylera, att en karl under vanliga förhållanden pratar bort tre timmar af dagen eller 100 ord i minuten eller utrymmet å 29 tryckta sidor in 8:0 i timmen; så att hvarje sådan person pratar i veckan omkring 600 sidor eller 52 starka volymer om året! Den lärde fransman, som man har att tacka för denna kalkyl, har ej vågat anställa en sådan hvad den sköna hälften af menniskoslägtet vidkommer. — En ngglas bämd. Tidningen Avranchin omtalar att i en kommun nära Avranches en uggla tagit en förskräcklig hämd för förlusten af sin unge, som blifvit dödad af en bondpojke. Under fyra hela dagar hade ugglan varit på lur efter förstöraren, och den femte dagen, då gossen lemnade hemmet, satt det uppretade djuret i ett träd, passade på tillfälle då han passerade detsamma och störtade sig på honom samtutslet med en af sina klor hans venstra öga. — Erke-engeln Gabriel. En gammal förständig danneman hade en hustru, som hörde till de s. k. läsarne? och icke drömde om något annat än verldens undergång. För icke längesedan, under en stormig natt, blef han ur sin jufva sömn väckt af sin kära hälft med dessa ord: Anders, käre Anders, hör du bullret? Det är erke-engeln Gabriel som kommer. Det är bullret af hjulen på hans vagn! — Åh, vänd dig åt väggen och tig! svarade gubben örtretad, tror du att Gabriel är så fånig att han far på hjuldon, när vi ha så godt slädöre? — Lefvande begrafven. Tidningen Björneborg omtalar följande upprörande berättelse: För n kortare tid tillbaka hade en arbetskarl, hvilcen varit hemma från Sastmola socken, och lerstädes förehaft något slags arbete på hafstranden, i följd af någon onämnd omständighet allit i vattnet och drunknat. Hans lik hade senast blifvit upptaget och bortfördt till hans inhöriga, hvilka, med iakttagande af de öfliga :eremonierna, besörjt hans Spning kistläggning ch slutliga begrafning, hvilken på ett likaledes edvanligt sätt någon dag derefter hade försigsått på samma församlings begrafningsplats i värmaste grannskap af kyrkan. Folkets på oren tanke om den drunknade mannen var såleles den att han var död och att wmullen snart kulle utföra den sista processen med hans efteremnade qvarlefvor. Emellertid skedde det att n dödgräfvare, ett par dagar efter det jordfästlingen försiggått, infann sig på begrafningsplaten för att skotta upp ett nytt rum för någon innan till stället anländande, eller kanske också ör att fylla igen den graf, som den drunknade ade erhållit, men ej ännu hunnit blifva igenkottad öfver honom. Vid sitt första steg på len fridlysta platsen gjordes dödgräfvaren uppnärksam på ett från dylika ofyllda grafvar anars mycket ovanligt eh hvilket bestod uti ett ipprepadt bultande och klappande, omvexlande ned suckar och qvidande, ängslansefulla läten. lan tänkte sig om; bilderna af de många hemka händelser han hört omtalas, föresväfvade. ans inbillning, och han kom till den slutsats, tt den onde, som alla dessa berättelser så lifgen aftecknat, nu ändtligen på fullt allvar ville nställa ett försök med honom. Han fann deröre skäligt vara att lemna sitt för tillfället före. atta arbete till en aunan gång och att i det tället vandra hem för att för sina närmaste anörtro den skrämmande händelse han upplefvat. Jen sålunda uppkomna historien om den onde, om låtit höra sig ur en ofylld graf, utbredde g förklarligtvis ganska snart öfyer trakten, och ntog dervid, som vanligt är, ganska vexlande