Aftonbladet – 2 augusti 1866, sida 3

le oa a JRR SIV BYS AA ME BA MOIS ämnda komiterade för en sådan bro föreslagn läge, eller att bron måtte förläggas i den utdragn Riddarhusgrändens ingning rätt öfver Tegel backen, samt åt drätselnämndens 1:sta afdelninj uppdraga att låta uppgöra ritningar och verk ställa de för en tillförlitlig kostnadsberäknin; nödiga undersökningar. i Under den diskussion, som härom uppstod, an såg hr Montelius lämpligast, att stadsfullmäktig för närvarande inskränkte sig till att uppdrag: åt drätselnämnden attuppgöra ritningar och kost nadsberäkningar, utan att godkänna förslaget on brons läge, hvilket vore att gå frågan allt fö mycket i förväg. För bifall till utskottets hem ställan talade hrr Bergström, Wallenberg, Ner man, Dufva, Lindhagen och frih. Skogman, huf vudsakligen på den grund, att genom brons sträck ning i förenämnde riktning den bästa fördelning af trafiken vunnes. Hr Mankell förordade at bron skulle läggas från Mynttorget ötver Helge andsholmen, hufvudsakligen derför att han fanr fördelarne och olägenheterna mellan nämnde bro. anläggning och den af utskottet föreslagna väga temligen lika; men då kostnaden för den förra för hölle sig till den sednare som 10 till 18, ansåg han n ) denna omständighet ganska vigtig. Vid anställd re ) votering afgåfvos de flesta rösterna eller 37 för i) bifall till utskottets hemställan, hvaremot 32 röd ster voro för hr Montelii förslag. n) Till ledamöter i direktionen öfver Stockholms i. ) navigationsskola för tiden från den 1 Januari r) 1867 till samma dag 1869, återvaldes efter omiröstning de nuvarande ledamöterne eller hrr J. g Lilliehöök, P. M. Loven, A. T. Starck, J. Möller, O. Lindström och C. E. Forssberg. Uti afgitvet utlåtande rörande ett af hr Cervin väckt förslag om inköp af den vid södra gafveln :laf Keijserska huset uppförda träbyggnad hade n beredningsutskottet hemställt, att st dsfullmäk) tige måtte besluta, att den del af Keyserska tomllten vid Röda bodarnes torg, hvarå den vid södra a gafveln af stenhuset uppförda träbyggnad är beflligen, måtte för stadens räkning inlösas, och att, t då godvillig öfverenskommeise om samma tomte-) dels öfverlåtande till staden icke kunnat med egarne träffas, framställning till K. M:t måtte göras om rättighet för staden att, för behöflig gatuomläggning, berörda tomtedel expropriera. Hr Tempelman yrkade återremiss af detta utlåtande för utredning af kostnader m. m., hvaremot flera andra talare förordade utskottets för, slag, hvilket ock af stadsfullmäktige bifölls. 1). Härefter föredrogs beredningsutskottets betänf j f) kande i anledning af återremiss af utskottets under sistl. år afgifna utlåtande angående vederbörande revisorers berättelse öfver verkställd granskning af f. d. drätselkommissionens räkenskaper blifvit bifallna, meddelades drätselkommissionen decharge för dess förvaltning för nyssnämnda år. Likaledes blef, vid föredragning af beredningsutskottets utlåtande i anledning af inkommen berättelse öfver verkställd granskning af Stockholms stads fattigvårds förvaltning för år 1864, I decharge meddelad ej mindre f. d. stadsnämnIden, f. d. direktionen öfver norra försörjningsoch arbetsinrättningen, och f. d. direktionen öfver I södra arbetsoch försörjningsinrättningen samt uppfostringsinrättningen för värnlösa barn, än äfven fattigvårdsnämnden, styrelserna öfver Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning och arbetsinrättning jemte uppfostringsinrättningen för värnlösa barn, äfvensom de särskilda församlingarnes fattigvårdsstyrelser. I Härefter förekom den vigtiga frågan om inlöIsande af en del bränvinsutskänkningsrättigheter. Med anledning af öfverståthållareembetets framställning i ämnet, hade drätselnämnden föreslagit att, der sådant lämpligen kunde ske och lösesumman ej komme att öfverstiga 500 rdr, sådana utskänkningsrättigheter måtte inlösas, hvilkas innehafvare på grund af burskap eller särskildt meddeladt tillstånd utöfvade utskänkning och derför erlade afgift till stadskassan efter taxering af beskattningskomiteerna. Staden skulle sedermera på auktion för viss tid och mot vanlig skatt upplåta dem bland de inlösta rättigheIterna som icke borde indragas. Detta förslag hade beredningsutskottet tillstyrkt endast för så vidt det angick sådana rättigheter, som på grund af burskap innehafvas, i enlighet hvarmed utskottet hemställt, att stadsfullmäktige behagade dels besluta, att, om innehafvare inom hufvudstaden af bränvinsutskänkningsrättighet, som grundas på erhållet burskap, skulle vilja från lensammas utöfvande mot etsättning afstå, drätselnämndens första afdelning då må, der det ansåges tjenligt och utskänkningsrättigheten befunnes till sitt fortfarande bestånd klar och ostridig, ega att å stadens vägnar inlösa sådan rättighet genom att tillförsäkra innehafvaren deraf att årligen i sin lifstid få af stadens kassa uppbära det skäliga belopp, hvarom med innehafvaren kan öfverenskommas, dock icke öfverstigande 500 riksdaler för hvarje helt år; — dels äfven anmoda afdelningen att, i den mån utskänkningsrättigheter af nämnda beskaffenhet sålunda varda inlösta, till stadsfullmäktiges pröfning hänskjuta frågan om dessa rättigheters upplåtande åt andra personer i stadgad ordning. Härom uppstod en liflig debatt, för hvilken utrymmet nekar oss att fullständigt redogöra, utan nödgas vi mskränka oss till att endast angifva den riktning, hvari diskussionen fördes. Hr Dufva ville ej motsätta sig utskottets förslag, men han ansåg att man ej borde stanna härvid, utan söka åstadkomma en fullständig utredning af den rätt, med hvilken äfven de bränvinsutskänkningsler auktionsinrop, innehades. För sin del ansåg han, vid jemförelsen af åtskilliga stadganden i 1855 års bränvinsförordning, alla dessa hafva förfallit med den 1 Okt. 1855. Det oaktadt hade omkring 200 dylika rättigheter till förlust för kommunen fått fortfara, och som den komitå, ter 16 månaders arbete, ännu ej kommit till något resultat, föreslog han, att stadsfullmäktige, måtte besluta aflåtande af en skrifvelse till öfverståthållareembetet med begäran, att bemälda utskänkningsrättigheter, som icke grundas på burskap eller auktionsinrop, rätteligen ega giltighet efter den 1 Oktober 1855 och derest så icke befunnes vara fallet, vidtaga erforderliga äåtgärcer, att sådana utskänkningsrättigheter må, a snart lämpligen ske kan, komma att upp: öra. Hr Billbergh önskade att ärendets utredning skulle öfverlemnas ät vederbörande afdelning af drätselnämnden, hvilket hr Nycander motsatte sig samt föreslog, att stadsfullmäktige måtte för närvarande låta alla beslut anstå, tills de utsedie komiterade hunnit afsluta sitt vidlyftiga arete. Hr Kinmanson kunde ej ingå på hr Dufvas förslag om aflåtande af en sknfvelse till öfverståthållareembetet i förenämndt syfte, hufvudsakligen derföre att man derigenom uttalade ett bestämdt omdöme, att alla de utskänkare, hvilka ej innehade sina rättigheter på grund af burskap eller auktionsinrop, vore till rörelsens fortsatta utöfvande oberättigade. För sin del syntes hr Kinmanson snarare vilja antaga, att alla äldre utskänkningsrättigheter innehades på lifstid och med laglig rätt, lemnande hr Kinmanson till stöd för denna åsigt en utredning af de särskilda förhållanden, som i äldre tider varit gällande för hufvudstaden i afseende på utskänkningen, och af hvilka de nu rådande olägenheterna blifvit en följd. För öfrigt ansåg hr Kinmanson en utredning så mycket nödigare och vigtigare, som han ej önskade, att någon åtgärd af stadsfullmäktige måtte vidtagas, hvarigenom den enskilda medborgaren kränktes i sin rätt eller beröfvades ett yrke, som han lagligen förvärfvat. Hr K. J. Berg önskade likaledds ärendets öfverlemnande till komiterade, på det att dessa måtte verkställa en fullständig utredning om tilllamostan mah fartfaran dat af JA KHeolbun lingen och förvaltning för år 1863. Sedan de hemställanden utskottet i förstberörde utlåtande afgifvit rättigheter, som ej grundade sig på burskapelhvilken för ärendets utredning varit tillsatt, efmed bifall till utskottets hemställan i öfrigt, embete måtte taga i öfvervägande, huruvida de : I