Aftonbladet – 2 augusti 1866, sida 3

Fru Amanda Palms konsert i De la Croix salong hade derstädes samlat ett till antalet ringa, men särdeles välvilligt och tacksamt anditorium, som tycktes med stort intresse njuta af prestationerna för aftonen, men likväl och med rätta i dem åhöra snarast goda löften för framtiden. Fru Palm utförde trenne arior, Alices i första akten af Robert, hvilken sjöngs i sin helhet och oaktadt någon osäkerhet i intonationen, som vi hasta att tillskrifva endast en hos den unga sångerskan lärt förklarlig rädsla, under numrets fortgång lifligt sloz an genom den naturliga och innerliga känsla, som genomandudes hela föredraget. Med Alices parti i öfrigt har denna aria föga sammanhang, ty Meyerbeer hade vid denna period ännu icke blifvit den djuptänkande och säkre karaktersteecknaren; men af de nummer, som under operans fortsättnivg fallit på Alices lott, skulle likväl ett lefvande individuum genom en originel och konseqvent tolkning möjligen kunna åstadkommas, och i en sådan skulle troligen fru Palm kunna finna det egendomliga och träffa det rätta. Grefvinnans stora aria i Figaros brö!lop är en bland de mest fordrande i veriden, men fru Palms uppfattning deraf var sann och okonstlad, och var henones färdighet ännu icke fullt vuxen att i all dess glans uppenbara Mozarts mästerverk, var hon detsamme dessmera ödmjukt trogen. I Judinnans aria af Hvlevy hade konsertgifvarinnan att kämpa med det mäktiga och ännu friska minnet af ml!l Hebbes lysande föredrag af samma förträffliga nummer, och en viss, osktadt det naturligtvis ännu betydliga sfståadet, omisskänuelig likhet mellan de båda sångerskornas uppfattning och metod var här det egentligen glädjande. Sjeltständigt och i rikt må.t anslog tru Palm åhörarne genom de begge romanser, som afslutede konserten. Meyerbeers oöfverträffade romantiskt förtrollande Fiskarflickan? och en mindre betydande sång af Kicken, men som, utförd med mycket behag, hyllades med det mest lifiiga bifall och måste gifvas da capo. Hr Sandström återgaf med enkel värdighet och stor framgång Mendelssohn: 7Gud var mig nådig? ut det sköna oratoriet Paulus, samt tvenne romanser af H. Rung, bland hvilka den förra tog sig rätt väl ut, men den sednare, skrifven till samma ord som Josephsons ?Legg Dig kun ned?, föreföll synnerligen fattig i jemförelse med dennes hänförande och fulländade melodi. Såväl efter Mozarts aria som efter Kickens romans blef konserigifvarinnan inropad. Fru Palm är emellertid icke företrädesvis konsertsängerska, utan hennes rätta verkningskrets eäsom artist är otvifvelakat scenen, för hvilken hon efier fortsatta, allvarliga studier och bemödanden kan blifva af rikt värde. En frisk och naturlig känsla spårar man i hela hennes föredrag,