j Iblick då man synes som ifrigast sysselsatt verlden, bör genom alla möjliga medel söka 0 dh WW Rd Edt UV ASL VVS MM BED st je Landstingen och folkskolan. vi I. s sk Det blir i September detta år den fjerdel ac sängen som landsting hållas. Det är denva lm gång de skola fullgöra deras vigtiga älig-Fd: gande såsom valnämnder för första kammaIp ren enligt vår nya riksdageordning. Deraslk betydelse för värt inre politiska lif skalllic derigenom blifva känd i hela dess vidd. ol Det är o kså mest och nästan uteslutande) ,, med afseende på denna deras uppgift soraly deras sammanträdande denna gång öfver-Å li ollt i landet med spänd väntan emotse Hvarje svensk man och qvinna följer dem sj ock med sina bästa välönskningar och förfi hoppningar i afvaktan på utgången af detta deras vigtiga värf. b Men samma folkliga regering, som såli lyckligt genomfört denna sakernas nya ord-!a ning, samma regering har ock uppställt den D allmänna undervisningens utveckling till folk-1s: uppiostran :åsom en cf landstingens förnämstaln uppgifter, val veta alt den pya ordnin-(qC g k e s f ens lyckliga upprätthållande och fullfölle mer än af något annat beror af den änna folkuppfostrans beskaffenhet. De begge föregående årens landsting hafva ock sålunda ir ändamålet med sin tillh deras historia, huru ung institu-, är, vittnar redan för den värma l hvarmed ett och annat bland 2 d konde emellertid lätt nog inträffa, ls at landstingens politiska verksamhet såsom , valnämnder denna gång, på grund deraf ati, et ar första gången som de så skola verka, , unde sätta flera bland de andra stora frögorna, !, ie hafva att lösa, i cågon mån i bakgrunden. Men då den allmänna folkuppfostranj hör till de frågor, på hvilka vär inre såväl lg politiska som sociala utvickling i förstalg ci I t 1 1 l 1 l hand och butsudsat och sädet alltså r af , alt landa gens i denna riktning började verkssmbet icke må lida något slags afbrott 1 nv icke sakna ekäl att sörskild: hälla, hvad man af detta års sam de landsting i detla fall torde haf.v ait vänta. Vi börja med en blick på sjelfva landstingsinstitutionens elällving till den allmänna förvalmii Cenwra 0, sasom detta allmänna för-1. vattning:s:stem kallas, i och genom hvilket aila statsverksamhetens trådar sammanföras!, i en hand, i och genom hvilket alla sam. hällsmaskineriets hjul sättas och bållasirö-1 velse af ett centraibjul, — denna sakernas ordning är utverk, är maskineri. Vär tid vill ej längre hafva det eå. Den vill Hf i alla, i alla enskilda medlemmar, den vill fritt sjelfverksamt lif hos enekilda och föreningar af enskilda, allt för det gemensamma samhällsändemålets vinnande,l och detta allt under medvetandet derom att sjelfva det verkligt centrala lifvet derigenom skall blifva så mycket starkare. Sjelfva landstingsinetitutionen är en skapelse af denna nya lifaktiga onda inom folken, af den s. k. decentralisation, som vill låta lifvet lefva upp på nytt i och genom lj alla de särskilda samhällsmedlemmarne, af denna sjelfstyrelse, som, lika väl ordnad som det gamla systemet, derjemte är jemnt upp så mycket kraftigare ju större mängd al ett folks krafter som dervid medverka. Det finnes intet i ett samhälle som behöfver vara i så liflig rörelee, i så kraftig och frisk Peirkulation? som upplysningen, intet som behölver göras mera lefvande och verksemt än de religiösa och sedliga krefternas samt förståndsförmögenheternas upplo-, stran. Skolan är det allmänna medlet för denna upplysniog och denna uppfostran. Denna, l d. v. 8. alla de institutioner som tillsammans utgöra skolan, bör följaktligen icke centraliseras enligt det gamla systemet, enligt hvilket barnen, utan all vidare omsorg å föräldrars, kommuners och enskilda associationers sida, anförtroddes åt kyrkans och sedermera statens uppfostringsverksamhet, — en verksamhet som naturligtvis i första och sista hand skulle företrädesvis och till och med uteslutande afse kyrkans och statens ändamål oberoende af den enskildes kraf. Skolan är fastmer en af de institutioner, som först böra komma i åtanka, då det gäller att decentralisera?, i den mening som vi här fatta denna term. Det skall möjligen förefalla en och annan såsom något vägadt, att just i ett ögonu med en nyvaknad centralieationsverksamhet i fråga om skolan, att just då vilja söka framhålla en motsatt riktning. Låtom 0ss alltså förklara 0s3. Ett starkt medvetande hos folket om den allmänna upplysningen såsom lika vigtig inom den sedliga, den menskliga verlden som solljuset inom naturen eller den yttre framkallas. Frukterna af deita medvetande, sedlig kraft och allmän upplysning, äro ju det, hvarför folken egentligen äro till. AN annan lifsverksamhet inom dem har ju dessa frukter till sitt ändamål. Detta har man nu allmänt erkänt, och just för att med samlad kraft kanna vinna lIdet ändamålet, har man i sednare tider allt I mer och mer framhållit nödvändigheten af latt staten, såsom verktyg för denna samlade kraft, må öfvertaga skolan. , Men det ligger i denna nakna sats en stor jfara. Staten kan dressera. Både den franska och preussiska staten äro i detta fall riktiga mönsterstater. Deras soldater och deras skolbarn äro. beggedera alldeles ypperligt dresserade. De lyda en enda vilja. Utverket dras upp, och så går det åtmin stone med en enhet?, som väcker beundran, dock egentligen väl endast deras, som, utan alt fråga efter individens ändamål, ha sin fröjd förnämligast i massornas maskinmes siga lättskötthet. Likaledes var det och är det med kyrkan, statskvrkan nemlizeu. denna ceentralisations