Aftonbladet – 1 augusti 1866, sida 3

. Ea prest från örrätta ; Igen, och då han prisade den aflidnes dygI der, crinrade om att pligten mot fosterlan-Idet hindrade general Garibaldi att vara närvarande vid broderns likbegängelse samt slutade med att anropa försynen om deitalienska vapnens seger, utbrast folkmassan i skallande bifallsrop. r arsa Tyska krigsskådeplatsen. — . Volke-Zeitungs krigskorrespondent skrifI ver trån Ebenthel den 24 Juli: En komisk t illustration till detta krigs drömlika snabb, het erbju Jer en korrespondents för New-Iyork Herald ankomst till högqvarteret i går. il Den 19 hade han erhålht ett bref, hvari I det hette att man på andra sidan oceanen , hört rykten om att allvarsamma fiendtlig,I heter utbrutit mellan Österrike och PreusI sen, och att han derför borde oförtöfvadt : I begifva sig till krigsskådeplatsen. Han kom Inu alldeles lagom för att 1 en lugn by njuta Jaf den 5 dagars vapenhvilan. Om ock början af fälttåget daterar sig fyra veckar tillI baka, så äro dock dess resultater koncenI frerade på en tidrymd af 10 dagar, från den 13 Juli (sleget vid Königgrätz) till den 12 I Juli (ivryckandet i Bränn). Man må derför icke förtänka våra soldater om de i åsypen af Wien gerna önskat se freden dikteIrad der. Det väldiga, hvita Stephanstornet är dem en nagel i ögat, och det förekommer dem som det stode och nickade hånfullt åt dem. Och med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida österrikarne, om de s!ode så nära Berlin, skulle vändt om vid Gross-Beeren. Man är icke heller belåten med ödet, som genom klockslaget 12 räddade en österrikisk brigad från fångenskap vid Pressburg. Brigaden Mondl var nemhgen helt och hället afskuren. Ett åsyna vittnes berättelse synes oss liflig nog att förtjena meddelas: Framför Pressburg stod 2:dra ö-terrikiska kåren under grefve Thun, och våra 7:de och 8:de divisioner vid Siampfea. Jag red i sällskap med generalstubskaptenen grefve Häseler åt Stampfen till, hvarvid österrikiska toldater visade eig bakom höjdernar Striden börjadas mellan två starka kavalleripatruller, tre eqvadroner husarer å vår samt en eqvadron kyrassierer å österrikisk sida. En tid bortåt gaf ingendera parten vika, utan stodo fast emot hvarandra under handgemäng, tills plötsligt en andra sqvadron kyrassierer högg in på våra husurer. Då måste dessa draga sig tillbaka, hvarvid kyrassiererna följde dem hals öfver hufvud, så att många af dem störtade af hästarne, hvilka rusade omkring utan ryttare. Men några skott från preussiska tiraljörer i kyrasesierernas flank kommo dessa att hastigt vända om, hvarvid våra husarer ännu hastigare följde dem och erbjödo betraktaren skådespelet -f en den muntraste hetsjagt. I rättan tid skickade vårt artilleri några skott efter flyktingarne och på detta sätt antog triden större dimensioner. På slaget 12 öli sista skottet från preussisk sida, ty i detsamma visade sig en österrikisk parlarentär och förkunnade till stor förtret för 7:de divisionen, eom stod i begrepp att vinne en lysande framgäng, att vapenstilleståndet inirädt. Förargelsen var så stor att soldaterra påstodo det österrikarne skjutit fram sina klockor. Preussarne hade redan Iyckats så fullständigt kringgå österrikarne att jag. på vägen till Pressburg i sällskap med grefve Häseler, upplefde det sällsamma skådespelet att först passera genom preussiska trupper, derefter genom österrikiska och slutligen åter gevom preussiska tfupper, hvilka stodo mellan ösierrika ne och staden Pressburg. Prenssare och österrikare voro lä grade om hvarandra och hela andre kåren måste med sina 10 preussiska fångar defilera förbi brigaden Bose. Brigaden Mondl var fullkomligt afskuren. Man talar om att 8 österrikiska kanoner blifvit tagna, samt att österrikarne haft 300 döda och sårade,? Wienertidningen Ostdeutsche Post meddelar likaledes om striden vid Blumenau och Pressburg följande: Tänk er en hög slätt, på hvars vestra sida ligger en by med namnet Kalterbrann, i öster ett kapell och bakom byn en ansenlig kedja af kullar. Våra trupper hade besatt byn och höjderna och nuekede följaktligen en ganska stark position. Fienden, som anryckte i nordost från Stampfen och Malaczka, angrep med sina kanoner vår position i byn, hvilken redan klockan 9I stod i lågor. Det var en förskräcklig syn. Nu koncentrerade sig artilleristriden på höjdkedjan, och fienden blef, såsom det syntes betraktaren, alltmera tillbakaträngd mot nordost till de positioner han lemnat för att göra anfall. Då gjorde det fiendtliga infanteriet plötsligt en diversion i bergen, och i ett nn var vårt infanteri, hvariblend äfven en brigad som kom från Ratzersdorf, förlamadt. Slutpunkten för denna fiendtliga infanterikedja, som i bågform kringgätt oss och afskurit en stor del af våra trupper från striden, var det s. k. Gemsenberg, beläget 1!2 timmas väg derifron. Detia inträffade vid middagstiden. Då arkom en officiel depesch från erkehertigen-fältmarskalken med underrätelse att en 5 dagars vapenhvila blifvit av lutad. Genast begaf sig general v. As pass i full parad fram på stridsfältet, dit ifven från preussiska högqvarteret en dyik underrättelse inträffat. Underhandlinsar Öppnades med preussiske befälhafvaren zeneralmajor von Posner, hvaraf resultatet blef utt fienden behöll sin position och stora Weidritz, en smal bergsflod, bestämdes till lemarkationslinie. Om antalet af döde och sårade kan jag meddela som säkert, att vi ha 17 döda och inemot 200 sårade, hvyariland många ganska svårt. De döde be;rofvos genast på kyrkogården i Blumenau, le sårade förbundos vid banstationen (Blunenau) och fördes till stadens lasaretter. Mainarmån har under striden d. 24 Juli äfren tagit sjelfva staden Tauber-Bischofsheim. Wiärtcmburgarne stodo icke uti utan bakom staden och retirerade efter stridens slut till Wärzburg. 1 Stuttgart har man erhållit värmare underrättelser genom adjutanten, kapten von Zeppelin, hvilken skulle fortkaffa general v. Hardeggs berättelse, så ydande: ?Wiirtembergska trupperna hade ått i uppdreg att betrygga Tauber-Bischofsreim samt i händelse af nretesiskt anfall