Aftonbladet – 1 augusti 1866, sida 2

bryta förbindelsen, eller, som åtminstone åstadkom ett sådant resultat. Ar frökens nyfikenhet tillfredsställd genom denna temligen förödmjukande bekännelse af mig?? Harriet, min söta flicka, du har gått alldeles för långt i denna sak — vi hade inen rätt att blanda oss i mr Prestops enskilda angelägenheter. ?Nej, det hade vi visst icke?, sade lady Harriet med ett intagande småleende; det första småleende hvarmed hon på många år bevärdigat mr Preston, ända sedan den dag då den elegante inspektoren, förlitande på sitt vackra utseende, vågat antaga en viss förtrolig ton mot den unga fröken och sagt henne några alltför direkta artigheter. Men mr Preston ursäktar mig, vill jag hoppas?, fortfor hon med ett uttryck som tydligt sade bonom att han, sedan samtalets början stigit betydligt i hennes aktning, då jag säger honom att de goda damerna i Hollingford hafva Jåtit sina skarpa tungor sysselsätta sig med min väninna, miss Gibson, på det mest oförsvarliga sätt, i det de dragit slutsatser som ej kunna ursäktas från hennes bekantskap med mr Preston, hvilken bekantskap ban nyss gjort mig den stora ijensten att nöjaktigt förklara.? ?Jag vet att jag ej behöfver bedja fröken anse denna min förklaring såsom ett föriroende?, sade mr Preston. Det förstås, det förstås?, sade grefven ifrigt, ?det är ju en klar sak. Hvarpå ban for hem och gick direkte till sin hustru och lady Cuxhaven och berättade ord för ord hela samtalet mellan fröken Har riet och inspektoren, naturligivis under stränaste tystbetslöfte. Lady Harriet hade sean i flera dagar att afhöra många och långa predikningar om det passande i allmänhet och för umga dawsir af stånd i sycnerket;