Aftonbladet – 1 augusti 1866, sida 2

— 4Jag bar ingen förhoppning eller förvänten att någonsin kunna hysa pågot varmare intresse för miss Gibson än för andra unga damer. Det skulle glädja mig obeskrifbgt om denna enkla förklaring kan stilla den oro som trycker ers herrlighets sinne. Han kunde ej låta bli att gifva dessa ord en anstrykning af oförskämdhet, som emellertid icke låg i orden eller tonen eller minen ensamt, utan i alltsammans, och som antydde ett starkt tvifvel om den rätt bvarmed lady Harriet gjorde dessa frågor; det låg ocksä icke så litet trots deri. Men just denna oförskämdhet gjorde lady Harriet modig, och hon var för öfrigt icke den, eom lät skrämma sig af en underordnad persons mening. Men, min herre, vet ni då icke huru mycken skada pi kan tillfoga eit ungt fruntimmers rykte, om ni möter henne, och uppehåller henne med långa samtal, då hon händelsevis ensam är ute att pr menera? Ni kan gifva — ni har gifvit anledning till en hel mängd obebagliga rykten. eMen, min söta Hosriet2, inföll grefven oroligt, Sgår du icke nu för långt? Mr Preston kan ju hafva sina bestämda afsigter — hederliga afsigter. Nej, mylord. Jag bar alls inga afsigter i detta fall. Miss Gibson kan gerna vara ett förträffligt ungt fruntimmer — jag tror visst att hon är det. Fröken synes hafva bestämt sig att tvinga mig till ett erkännende som hvarken är behagligt eller afundsvärdt att göra — men jsg är verkligen en af miss Kirkpatricks afskedade älskare; hon har brutit vår förlofning, ehuru den redan räckt rågra år. Mina möten med miss Gibsoh voro ej af det behagligaste slaget, som man Fält inser, då jag säger att det var hon som öfvertalede miss Mirkpatrick att